ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN 4 EMILIE CARLER Ser du, Emilia, hur rätt jag hade iden förklaringen att vi qvinnor äro oumbärliga för männen ! Nå; min käre befälhafvare, jag tillstår uppriktigt att jag är inbäddad i ett helt moln af tankar. Föreställ dig att jag umgåtts med ett förslag så vigtigt, att jag behöfver ha det moget begrundadt innan jag framlägger det för dina ögon och ditt begrundande. ; Nej, hvad säger du — om 0ss sjelfya? Ja, men var så god och kom ihåg att vi i dag endast lefva för våra vänner! I morgon deremot skola vi hafva en stund för oss sjelfva. Då får du helsa på mig uppe i mitt eget lilla bo på gamla Svartskär. Sagdt, min väna mö! Gud gifve att det äfven så visst vore gjordt — ty förstår jag mig något på dina ögon, så måtte det vara en så ofantligt vigtig sak,att jag kanske icke skalle längta efter den, ifall jag hade något slägs aning. Vid de orden strök liksom ett verkligt moln öffer Majkens ögon och skymde deras lys sande glans, men det varade blott en sekund. Sedan blef hon åter den friska, glada Majken, allas fröjd och fägnad. Medan det Nilla sällskapet pratade vid ett glas vin i ruffen, stod Sven Dillhufvud ijaktens akter, der ban var sy selsatt att breda ut ett stycke fiaggduk. öfver toften efter löjtnantens order för damernas trefnad. Hvarföre är det inte någon frukostlagning i dag? frågade Pelle, som stod vid Toret Det är väl så att du kokar för dåligt kaffe, kan en begripa. Då begriper j mindre rätt fram, Pelle, än jag begriper eran missräkning att inte få hålla ) So A. B. niis 1—47, 49—58, 61—81, 83—87.