Aftonbladet – 15 april 1859, sida 3

Janne hade inträdt i en sorts bokhållarebefattning, skulle fatta så stark smak för de der göromålen, att hon slutligen kunde blifva förvandlad till ett riktigt aftärsfruntimmer.. Sådant anstode förträffligt Majken, hvilken i sig sjelf utgjorde en ganska respektalel firma, som hvar och en kunde vara glad få associera sig med, men Emilia — hu, det vore något rysligt, om hennes intagande och tjusande älskvärdhet skulle blifva bortnött eller instufvad i kaffe, socker, risgryn, sirap, kryddor, m; ms. Det vore en olycka större än all annan. När gamle Gädda fruktade att bibelläsningen kunde göra honom så helig, att han skulle mista smaken för groggen, så fruktade deremot Hjelm att alla de här bekymren och dermed åtföljande arbete kunde göra Emilia så fullkomlig att hon glömdealla sina små ofullkomligheter. Och denna Hjelms oro var just icke så obefogad. För en man, som innerligt älskar sin hustru och erfar en ersättning för alit sitt yttre och inre bråk vid åsynen af henne, hennes behag, glädtighet, älsklighet och naivitet, är det visst icke lappri att se detta gå under i den allra högsta och ifrigaste arbetsamhet, som gör henne likgiltig. för de förra egenskaperna, med smaken: och toiletten på köpet. Och Hjelm tyckte sig redancha en obehaglig förkänning af den stund, då Emislias fladdrande volanger och flygande lockar skulle utträngas af Majkens enfärgade rock och allvarsamt uppstrukna hår. Qvinnan är poesien i äktenskapet, och när poesien förvandlas till prosa, förvandlas hela äktenskapet till ett träsnitt. Från tanken på henne kom han tillbaka till sig sjelf. : Skulle han alltid förmå beherrska sina in