Aftonbladet – 15 april 1859, sida 3

hvilka dock icke vöro af någon särdeles betydenhet. Under den derpå följande sommaren, då han som finsk translatör vistades med hofvet på Drotiningholm, visade han konungen en natt tillfälligt vid Lofö kyrka ett lysande sken öfver en der på kyrkogården varande graf och lät honom vid samma till fälle höra flera annoncer,. En annan gång kom H. KE. M. på detta ställe oförmodligen öfver honom, då han för hertig Carl, grefve Oxenstjerna, grefve Gyldenstolpe, Muncken och några flera hade anställt ett riktigt arbe te, hvarigenom allt blef afbrutet och bortskämdt; dock, som arbetet redan var börjadt, fingo både H. M. och hertigen med de öfriga vid kyrkdörren känna en den aldra behagligaste lukt, som nerifrån utköm, hvilken, hvad både konungen och hertigen berättat mig, egde en viss likhet af essence de rose(!), men dock vida bättre och icke att jemföra meå något annat slags odeur. För hertig Carl arbetade Björnram vidare i dess rum och en gång på Johannis kyrkogård (vi återkomma snart till detta stora magiska frimurarearbete) sarat dessutom hos privata. Reuterholm (i de anförda Maconnique händelser,) omnämner af dessa senare magiska försök, förutom flera smärre convictioner, ett arbete hos Schröderheim i öfvervaro af Oxenstjerna och Adlerbeth, ett hos Toll, i Axelsons, Schröderheims, Gyllenstjernas och Munckens närvaro, — ,hvilket af alla bäst lyckades och hvarvid Oxenstjerna blef en menniskofigur varse, som eljest vid dessa arbeten är ganska rart, då sällan annat än flammor och moln visa sig,, — och ett hos Björnberg. der Reuterholm ensam var med. Hos Munck anställde han äfven 1782 i April ett större arbete, men :som blef afbrutet genom en oförmodelig mellankommande händelse. Detta misslyckade arbete — skrifver Reuterholm — vid hvilket kungen, hertigen och 10—12 af de förnämsta frimurarne skulle vara med, blef dock sedermera ej blott en orsak (les petites causes et les grands venementslv) till ovänskapen mellan Björnram och Muncken, som i flera ledsamma scener utbröt, utan bringade honom äfven i H. M:ts disgrace, till icke ringa skada för vetenskapen och dess sanna älskare. (Forts.)