Aftonbladet – 15 april 1859, sida 3

manshus vid Bottnafjorden på fall. Men alla de följder, som stötarne draga med sig, göra det kanhända i stället. Hjelm hade redan haft en hel hop bref och besök af en mängd menniskor, hvilka af en eller annan orsak blifvit tvingade att förändra mening om sina affärer, och derföre. anhöllo om den obetydliga summa, som utan tvifvel icke skulle vara genant att utbetala. Och detta var ändå icke nog. Dagligen råkade den unge köpmannen in uti en annanelabyrint af de för honom mest främmande och afskydda förhållanden, der Holt ensam varit herrskare, och han hade icke råd att skaffa sig en bokhållare för denna afdelning, den nemligen som rörde minuthandeln, ; Nu kom t, ex. Janne springande för att underrätta patron att risgrynen voro slut och ville veta om det skulle tagas upp ur packboden eller om man skulle taga af det mindre slaget, hvaraf ännu fanns qvar en smula i magasinet ... Jaså, jaha, jag kommer straxt ... Men aldrig visste patron hvar risgrynen funnos, och ännu mindre kunde han skilja på deras större eller mindre godhet. En annan gång var det Gustaf som kom för att underrätta patron att de icke hade qvar i boden annat än engelska kaffet, som såldes bara åt herrskap, och att man väl derföre finge taga in af den bragilianska blandningen, som herr Holt ställde ihop med den sjöskadade javan. : Hjelm kände sig ordentligt handfallen och konfunderad af allt detta, ty bodlifvets gång, ehuru boden utgjorde hans egen, var honom helt och hållet främmamnde. Och till alla dessa bekymmer sällade sig ett annat af helt eget slag. Han fruktade nemligen att hans hustru genom den inblandning, som äfven. hon: fick i bodrörelsen, ty