Aftonbladet – 12 april 1859, sida 3

stru mer än andra menniskor alltid skall kunna vara frisk, glad och orubbligt jemn till sinnes. Men blott hon ser så ut och blott hon ständigt ser till att den husliga trefnaden icke får den ringaste rubbning eller stöt, då är det godt och väl, och han vill icke alls förneka henne att hafva sitt för sig. Får han icke ha sitt för sig, han? Dela glädjen och trefnaden, men håll smärtan, tviflet, nedslagenheten och sjukligheten inom lås och bom! Belöningen ligger nära till hands — om, notabene, hustrun afstår från den barnsliga pretentionen, som; endast finnes hos unga hustrur, att för allt detta blTVAtaCkad se rranerinenresn nn etter teser Ehuru det ej syntes för verlden, var fru Moss af sin man djupare aktad ärad och älskad än hon sjelf visste och till och med han sjelf visste. Utom hustru min Beate-Marie skulle den manhaftige Moss icke känt till någon verklig glädje. Och alla hans vredes blixtar och allra. orimligaste utbrott -skulle ej lättat och tröstat honom det minsta, om det ej varit just henne som de träffat. Kärleken är mångfaldig och underlig, men en herrlig verkan har den dock qvar äfven sedan första elden slocknat ...... Men för att nu återvända till Majken och hennes närvarande nedslagenhet, så förhöll det sig :så, att Moss riktigt kände sig växa i respekten för sig sjelf, då han fått sitt Majblomster till denna punkt, som hade hela nyhetens intresse. Någonting var det likväl som tervid gick honom åt hjertat — och så hette et på ett långt innerligare språk än han på länge talat till sin älskling: Nå, dotter min, skall du visa dig så lite modig? Jag vill icke se det, hör du — jag kan det ickel Jag undrar ej på det. Pappa har icke