Aftonbladet – 12 april 1859, sida 2

står — men bestämdt är du sjuk eller mycket nedslagen.n Intetdera delen, hoppas jag. Men man kan vara nedstämd till både kropp och själ utan att rätt veta det. Och du vet ingenting? ; Nej... Thorborg rodnade lätt, och hennes öga sjönk för Emilias, då hon tillade: Jag tänker mig att vänners sorg ... Emilia betraktade Thorborg med en nästan skygg blick. Derefter öppnade hon sin famn, och Thorborg lade sitt hufvud på vännens axel. Då hon reste sig upp, hade ett par tårar fallit på Emilias klädning. Kära du, sade den unga flickan i förtrolig ton, det här är något som jag ej sjelf förstår. Och om du älskar mig, så nämn icke för Majken, icke för någon, icke för dig sjelf gång, att du sett mig så svag och obegripig Nej, aldrig för någon... Men älskar icke du mig nog för att vara fullt uppriktig? Det vore ej möjligt, Emilia, ty dertill fordrades att jag först skulle vara fullt uppriktig mot mig sjelf, och dertill saknar jag både håg och vilja. Vissa sinnesstämningar gå troligen bort af sig sjelfva, blott man icke för noga forskar efter deras ursprung. Jag vill sjelf glömma denna barnsliga stund... Och nu, sedan jag sett dig, är det bäst att jag vänder om med detsammax Väntar du någon till kapellgården i dag? Jag... Hvem skulle det vara? Nu kommer ingen till kapellgården — så ofta, menar jag, på sena hösten. Och kapten Geistern, som i dagarne återreser till Flensburg! Den mannen har gjort oss rysligt mycket ondt, mer ondt än ord kunna uttrycka, och ändå måste jag erkänna att det ligger mycket ädelt hos honom... Du vet ju att han skall resaj?