Aftonbladet – 12 april 1859, sida 2

ar, utom på värsaden 1 nägra at de sodra rovinserna år 1857. Vi skola nu framlägga de förhållanden, vilka göra det sannolikt att priserna icke omma attgå högre än de nu äro. Enligt de senaste noteringarne från utlanlet kostar i svenskt mynt och mål och hos panmålshandlarne: I tunna hvete i Danmark 19 rdr, i Stettin 8—19 rdr, i London 21 rdr, i Frankrike 8 rdr; . 1 tunna råg af 147, lisp. vigt i Daumark 1 rår 50 öre, af 137, lisp. vigt i Stettin 2 rdr 50 öre, af 15 lisp. vigt i Holland 14 rdr 50 öre; 1 tunna korn i Danmark 11 rdr, i Stettin I1 rdr 50 öre, i London 16 rdr 50 öre; 1 tunna hafra af 10 lisp. vigt i Danmark ) rdr, i Stettin 9 rdr 50 öre, i London i 1—12 rdr. Det följer häraf att någon export af hvete och råg icke kan ifrågakomma till någon af de stora spanmålsafsättningsorterna, af korn endast ill England och af hafra till samma land lott från vestra kusten, derifrån frakten är billigare än från den östra, äfvensom från sådana hamnar på östra kusten, der 10 lispunds hafra kan köpas för cirka 8 rdr. Till såväl Stettin som Hamburg utbjudes. spanmål af alla slag från Ryssland, Preussen. och Danmark att levereras fritt ombord tilll. ofvan uppgifne priser under Maj, Juni, Juli, till och med Augusti månad; och mnär de ryska hamnarne blifva öppna och de ensamt i Petersburg liggande balfannan million tunnor börja utgå till Tyskland och England, är det troligt att priserna derstädes komma att gå ännu lägre, så att export härifrån ännu mindre kan komma i fråga. Det enda land, dit Sverge synes kunna komma att utföra råg, är Norge, der priset) står ett par rdr högre än i Stockholm och hvars skeppare, som hitfört fisklaster, gerna taga råg i retur, då detta kan vara för dem fördelaktigare än att gå barlastade. Håller sig priset å vigtig vara vid 12 rdr eller något derunder, torde utförsel till Holland icke heller vara alldeles utan utsigt att lemna någon liten vinst. — Äfven torde Norrland komma att taga råg från södra och mellersta Sverge, dock mindre än vanligt, emedan de norra länen förlidet år erhöllo en rik skörd. Alla underrättelser från England och Tyskland öfverensstämma deri, att den blida vintern varit högst välgörande för utsädet, så att detta står synnerligen vackert och lofvar en rik afkastning. Skulle under våren eller sommaren en särdeles ofördelaktig väderlek beskäras Europa, så kunde först utsigt yppa sig till högre priser. I följd af underrättelser från både mellersta och södra Sverge, tro vi att årsväxten ätven bär i landet är lofvande; och nederbörden, om än icke stor, har dock varit tillräcklig för behofvet hittills. Om sålunda det icke för det närvarande synes sannolikt — enär både Ryssland, Danmark, Ost-Preussen, Frankrike, Donaufurstendömena och Förenta Staterna ännu hafva stora spanmålsförråder att aflåta — att priserna på länge gå upp, och om det intill 1853 vanliga förhållandet inträder, att Sverge icke iallmänhet kan utföra spanmål annat än till sådana priser som de nu gällande — hvad skall landtmannen göra för att bereda sig en ökad inkomst af sin jord? Svaret å denna fråga är gifvet många gånger förut, både af oss och andra; men det kan icke nog ofta upprepas. Jordbrukaren måste lägga sig mera än hittills på industrien att förädla sin vara. Han skall icke uteslutande sälja råvaran: spanmålen, utan bearheta produkten till kött, ost, smör, tagel, o. s. v. Det är en uppenbar national-förlust att Sverge utskeppar hafre i öfverdrifvet mått, hvarmed utländningen fodrar sina kreatur för att sedan låta oss af honom köpa smör och ost. Om man här egnade sig mera åt ladugårdsskötseln, skulle Sverge utan tvifvel lika väl som Danmark kunna utföra ladugårdsprodukter. Vår spanmål står numera i allmänhet lika billig som den danska, vi hafva i en stor del af landet nästan lika goda beten och ofta nära lika lång tid af året att begagna dem, våra arbetslöner äro icke högre än de i Danmark gällande, och det är blott frakten som blefve något drygare från Sverge än från Danmark; men den gör icke många bråkdelar af ettöre på ett skålpund smör eller ost. Förhållandet är nu det, att Sverge år 1857 importerade 90;000 18 ost, 104.000 18 smör, 38,000 18 fläsk, 47,000 18 kött, 221.000 18 talg, flera tusen st. kreatur, 94.000 18 tagel; dessutom fjäder, ister, gåsbröst, ägg, 71,000 T metwurst, samt hudar i millioner skålpund. Endast de här till beloppet uppgifna artiklarne voro värda 3 millioner rdr. Lägges härtill värdet af införda 2,700,000 hudar och 2,100,000 I ull, så uppgår värdet af alla de uppräknade produkterna till bortåt 8 millioner rdr, eller hälften af hvad hela vår stångjernsutförsel inbringar. Året förut exporterade Danmark, som är Sverge vida underlägset både i folkmängd och storlek, 60,000 st. nötkreatur, 33,000 får, 200.000 18 kött, 4,150,000 G hudar och skinn, 1,080,v00 13 smör, 2,100,060 ull. Ändock kunde det jemväl aflåta 3 millioner tunnor spanmål (hvara likväl ej mer än 14 hafrel), 1 million 18 mjöl och gryn, 25 millioner oljekakor, samt till på köpet förse England med 330,0:0 14 ben och benmjöl till gödning. År 1855 hade exporten af flera artiklar varit ännu större, Svenska jordbrukaren bör sträfva efter att icke bero allena af spanmålspriserna. Han har flera konkurrenter på spanmålsmarknaden än i provisionsmåarknaden. På den förra möRR tr Mt vt FR RN AR RA FR