Aftonbladet – 12 april 1859, sida 2

Om de låga spanmålspriserna. Man hör af landtmannen daglig klagan öf-: ver de låga priserna å spanmål, och han väntar oaflåtligt på bättre tider. Med hopp här;m underkastar sig mången jordbrukare stora till dryga räntor för att kunna hålla på sin panmål. Det torde derföre vara lämpligt att undersöka om priserna verkligen äro så lå, som landtmannen anser dem, och om sigt finnes till deras stigande i en så snar amtid, att jordbrukarens utvägar tillåta honom att afvakta den. Priset å spanmålen torde i medeltal för la riket kunna anslås till 18 rdr för hvete, 2 för råg, 11 för korn och 7 å 73, för hafI Stockholm, Göteborg och flera af skeppningshamnarne står priset en eller ett par ksdaler högre. Onekligen äro dessa priser ycket låga om de jemföras meddem, som illde under de år, då hela det ryska rikets ;fantliga spanmålsöfverskott var utestängdt från den europeiska marknaden, eller om man jemför dem med priset å jord, som inköptes under de åren. Men hvarje förståndig landtbrukare lärer icke göra räkning på attlängre kunna erhålla 20 å 25 rdr för en tunna råg. sedan Ryssland ånyo blifvit i tillfälle att årligen exportera ett par millioner tunnor, helst sedan det öfriga Europa haft, liksom dess nordliga del, att glädja sig åt ett par års goda skördar, hvilka gjort att Frankrike ej behöft köpa, utan tvärtom kunnat sälja spanmål, och att England kunnat berga sig med mindre import än vanligt. Icke heller inverkar det höga priset på de under åren 1857— 1858 sålda egendomar på det stora flertalets af jordbrukare ekonomi, hvilket dessförinnan innehaft sina egendomar; och de uppdrifna arbetslönerna hafva under det sednaste året åtminstone fallit till något mera likhet med de gamla. Likaså en mängd af de förnödenheter, som landtmannen måste köpa ifrån städerna. Vill man jemföra de nu gällande spanmålspriserna med de vid någon annan tid gällande, så må dertill icke tagas en undantagsperiod, sådan som den nyss vidrörda, utan en mera normal, då förhållandena voro mera lika de nuvarande. Taga vi till exempel 1848 och 1849, så finna vi att i Oktober det förstnämda året noterades å Stockholms börs: hvete i 14—20 rdr pr tunna, råg i 10: 36 å 10 rdr 24 sk., korn i 9: 24 å 9 rdr, bafre i 5: 24 å 5 rdr. plats: hvete i 17—21 rdr pr tunna, råg i 12: 12 å 12 rdr 24 sk., korn i 12 rdr å 12: 24, hafre i 8 å 9 rdr. I Maj månad 1849 stod hvete i 15 rdr å 18 rdr 24 sk., pr tunna, råg i 10: 24 å 10 rdr, korn i 7 rdr 36 sk., hafre i 5 rdr. Nu noteras, efter sjöfartens öppnande på Mälaresidan: hvete i 17—22 rdr pr tunna, råg i 12 å 12 rdr 24 sk., korn i 12 rdr och hafre i 8: 24 å 9 rdr. Således kostade i medeltal alla fyra spanmålsslagen sammanräknade år 1848 rdr 10: 27 sk. pr tunna, år 1858 13: 3 år 1849 9: 45 år 1859 13: 6 onomiska svårigheter och lånar penningar. Deremot stod i Oktober 1858 på samm Åren 1858—59 befinnes spanmålen således stå cirka 30 procent högre än 10 år förut. Afräknar man hvetet och tager medeltalet af de tre andra sädesslagen, som allmännast förekomma i riket, så blir förhållandet ännu förmånligare för den närvarande tiden, ty priserna å råg, korn och hafre tillsammans befinnas då stå cirka 40 procent högre än vid motsvarande tid för 10 år sedan. Det vore i hög grad glädjande, om landtmannen kunde erhålla ännu mera för sin sädesproduktion, men då dertill icke för närvarande ges någon möjlighet, är det åminstone någorlunda tröstande att hans afkastning renderar honom en inkomst, som temligen motsvarar stegringen i hans utgifter, och att han två år efter hvarandra haft goda skörPENNE NSI S BETS ERE SKNLSESTR EAOTTESETN