Aftonbladet – 11 april 1859, sida 2

Februari. efter inhemtande af Upsala domkapitels utlåtande, förklarat, att efter ett med Unonius anstäldt förhör det må på bemälde domkapitel ankomma att honom i prestembetet inställa i den ordning, som med afseende å för handen varande förhållanden kan anses lämplig; egande han att, efter vunnet in träde i kyrkans tjenst, åtnjutna infödingsrätt inom Upsala stift. — Uppå Lunds domkapitels hemställan huru förhållas skall med den under dess förvaltning stående kassa, som under namn af Lunds Katedralskolas löningsfond blifvit bildad af besparade ansagsmedel till elementarlärovenken och vid 1857 års slut utgjorde 15,173 rdr 75 öre, och hvilken fond icke vore för något visst ändamål bestämd, har K. M:t den 18 sistl. Februari anbefallt domkapitlet att till statskontoret aflemna berörde fond för att bland åttonde hufvudtitelns besparingar ingå; börande dock, derest anspråk på utbetalning från densamma skulle uppstå, anmälan derom hos K. M:t göräås. — K. M:t har, uppå Sundsvalls stads gjorda anhållan, bifallit, att en komminister må derstädes anställas, med åtnjutande af en utaf stadens invånare utgående lön af 1700 rdr rmt årligen, utom fri bostad i det nybygda folkskollärarebostället i nämnde stad. : — Öfverste kammarjunkaren grefve E. F. von Saltza har, berättar Posttidningen, förliden fredag aflidit på Mem i Östergötland vid 84 rs ålder. — Förslaget om Storkyrkans förseende med sjasledning blef vid gårdagens sockenstämma i denna kyrka afslaget. Emot en gaslednings anbringande uppträdde förnämligast notarien Fogelström och grosshandlaren Sommelius. Den förstnämde åberopade isynnerhet såsom skäl för sin mening några olägenheter, som han hade hört skulle vara förbundna med gaslysningen i Klara kyrka. — Fabrikören Bergström, som verkstält inledningen i Klara och äfven haft uppdrag att utarbeta förslag ill storkyrkoledningen, var nu tillkallad för pplysningars meddelande. Han lemnade nåsra intressanta uppgifter om förhållandet med saskonsumtionen i Klara kyrka och kostnaen för densamma, uppgifter af hvilka det visade sig, att den något dryga kostnad, som saslysningen föranledt i nämde kyrka, härrört hufvudsakligen deraf, att församlingen ätt för två mycket stora gasometrar erlägga ca hyra, uppgående till större belopp än afgiften för sjelfva gaskonsumtionen. Till undanridjande för framtiden af missförhållandet nellan mätarhyran och konsumtionsafgiften hade derföre nyligen blifvit träffadt det arranzement, att de båda dyra mätarne blifvit bortt-gna, sedan förut en profbränning blifvit anstäld, genom hvilken man utrönte huru stor rörbrukningen är i timman vid full eklärering, för att sedermera, vid tillfällen då fullständig eklärering eger rum, kunna beräkna konsumtionen efter den tid densamma begagnas. För den vanliga konsumtionen inledes deremot gasen genom en mindre mätare, för hvilken hyran är jemförelsevis billig. Ett dylikt arrangement var äfven afsedt vid den tillämnade gasinledningen i Storkyrkan. Af de sifferuppgifter hr Bergström lemnade visade g för öfrigt, att vid den nyssnämda profbränningen i Klara kyrka hade befunnits, att för en fullständig belysning med 1800 större och mindre lågor hade på 2 timmar åtgått 2400 kubikfot gas, hvarför kostnaden utgör endast omkring 17 rdr. Hela gaskonsumtionen i Klara kyrka från den 1 Oktober 1857 till len dag helt nyligen, då profbränningen egde rum, d. v. s. under två vintrar, hade utgjort omkring 48,000 kubikfot med en kostnad af omkring 350 rdr för sjelfva gaskonsumtionen, eller 1753 rdr för år räknadt. För denna sxostnad hade då erhållits icke blott den vanliga belysningen i otteoch aftonsångerna, utan äfven fullständig eklärering i juloch nyårsottor, några profbränningar strax efter ledningens anbringande samt fullständig eklärering vid kungliga familjens besök i kyrkan för någon tid sedan. Af detta visade sig, att konsumtionsafgiften, betraktad i och för sig, var särdeles billig. I Storkyrkan var menini AanaAa 10 v 250 tr WiSSTöm att kostnaden för belysningen borde blifva högst 50 procent högre än i Klara. Kostnaden för gasledningens anbringande var beräknad till 16,000 rdr, men ansågs kunna minskas med 3000 rdr, om man afstode från anbringandet af några föreslagna dyrare kandelabrar. Förslaget syntes emellertid för närvarande icke ega sympatier inom församlingen, utan blef, såsom vi redan nämt, afslaget. — Frågan om hufvudstadens befästande har af hr löjtnant J. Mankell blifvit upptagen till skärskådande i en i dagarne utkommen skrift: IHvilket bör ändamålet vara med Stockholms befästande? Några undersökningar, svenska folket tillegnade. I öfverensstämmelse med sina förut framställda åsigter om Mälaredalens strategiska betydelse under ett försvarskrig mot ett ryskt anfall och särskilt Stockholms såsom nyckeln till densamma, söker författaren här visa fördelarne af sådana befästningar kring hufvudstaden, som ej blott verksamt hindra fienden att vidare framtränga, utan tillika äro af den utsträckning, att våra egnastridskrafter få rum att sammändragas derbakom samt att hufvudstaden blir skyddad för ett bombardement. Dessa ändamål anser författaren kunna vinnas genom kedjor af detacherade fästen, belägna på det afstånd från hvarandra, att de kunde mötas med sin eld, och hvilkas mellanrum på den för fienden blottställda frontlinien skulle fyllas med förbuggningar och jordvallar. Af dessa kedjor skulle den ena omgifva hufvudstaden i norr och sträcka sig från norra spetsen af Ulfsundafjärden till nordvestra hörnet vf Lilla Värtan; den andra, i en halfcirkelbåge öfver Nyboda, Skanstullsoch Danviksvägarne till Svingelsvik, skydda hufvudstaden