Aftonbladet – 11 april 1859, sida 2

Vi ha riktigt nock för några år sen haft bjelkhandel, men tiden är inte rätt beläglig nu. Pengarna ligga borta hela vintern. Nå, så ligger de inte i gräseto, menade Gädda, och när j får den der rabbatteringen och, om lyckan är god, kanske redan i höst kan skeppa ut varan, så blir det en skön handel för den, som har mynt att ligga oppe i affärerna med., ,Var det inte Holten, den erkedjefveln, som narrade Hjelmen att håla bjelkarne inne för att de skulle betala sej bättre senare på året? Jo gu, var det så! ropade främlingsfiskaren. Han ville väl ha patron blottad på alla 1e...n Men nu började åter Gäddas besvärliga öra att klia, och han ref det af hjertans grund. Hvad kommer åt Tolle? frågade Tuve. Har du fått någon slags tungespänning sen du kom ifrån tinget? Det låter som skeppar Tuve ville försmäda mej för min ärlighet, svarade främlingsfiskaren förnärmad, men är det ingen annan som sätter mi ära i värdering, så .gör då domarn dett Han dusöra mej särskilt för det jag hade hållit mej på smalvägen, då den brede låg rätt för handen., Nu måste äfven sjelfva stormannen dra på munnen. . Jag kan säga er; gamle Gädda, att bjelkesaffären inte är mej i bestämdt misshag, ch jag vill besluta mej för den, om Tuve säger sitt ja-ord.v . Det är redan sagdt, då du vill det! Och det gläder nej att vi kan tjena den stackars herrn på Svartskär med ett kontanteköp, för. det är väl ingen här som kunde och ville det annat än vi. Låt bli det der skrytepratet! tillrättavisade Olagus. Nu har j hört svaret, Gädda, och Olagus Esbjörnssons ord må väl till min