Aftonbladet – 11 april 1859, sida 2

stingens räknas för så godt som kungsord Det Hjelmen begärt skall han ha. Tuve vill sjelfver i egen person komma till Svartskär ; öfvermorgon och mäta ut allt, och då tar har pengarna med sej.n Gäddas ögon lyste af glädje. Han hade aldrig en sekund haft hoppet att göra en så dan affär. Frågan hade varit en förevändning för att komma till Mörkön, men nu kände han sig helt stolt öfver att åtminstöne den saken tagit en för Hjelm så lycklig vändning, och det var icke liten ståt att komma hem med så vigtig underrättelse. Med all den värdighet, hvilken ålåg honom såsom en annans ombud, svarade han nu erbödigst: Ordet var Olagus Esbjörnssons, och det behöfver inte någon liknel:e i hvarken ena eller andra ändan. På patron Hjelms vägnar aflägger jag stor tack, och på mina egna säger jag, nock ett tack med heder och vördning till. Sedan detta här nu är kommet till uppgörelse, återtog Olagus, vill jag tala ett aparteord, som j kan säga Hjelmen rakt fram. Hur är det till lydandes? Jo, Olagus Esbjörnsson är man för att löna ondt med godt, när det lämpar sej med viljan. J har kommit hit, Gädda, för att få tillfälle att spana efter den förrymde kompanjons-tjufven, och hela klippan oppe och nere står er till buds att snoka igenom. Men j kan ytterligare lägga till detta här, att det inte träffat sej så tre gånger i vårt lif att vi sväljt några förolämpningar och skulle inte nu heller ha gjort det, om vi inte vore för mäktiga karlar att räkna så noga med olyc-. kan. Vi har våran aktning för patron Hjelm och vet fullväl att sådan illfundig knipslughet inte runnit opp i hans hufvud, utan att det kommer från hans gode vän jaktlöjtnanten —