Aftonbladet – 7 april 1859, sida 3

Ah, jag vill vara mycket förnuftig. Jag är det redan — bästa beviset derpå är att jag icke oroar mamma förrän det icke, kan undvikas, Utomdess tror jag att jag nyss uppdrog mina linier väl skarpt. Det måste ju finnas något att ställa emot de mörka sidorna? Låt se... Först och främst gudsfruktan, det fasta förtroendet till Honom, som vi måhända först riktigt söka i motgången... Nå, så glömde jag att motgången äfven kan hafva sin glädje, som kommer af tillfredsställelsen öfver det sätt, hvarpå den bäres. Och denna glädje måtte vara fullt så ljuf som någon annan... Vidare kommer vissheten, att då min kärlek nu får visa sig i både mulen och klar dager, skall Åke se att han eger en skatt i behåll, om alla andra förloras. Och ju högre värde han sätter på den skatten, desto högre skall hans mod växa under bekymren: Slutligen; ifall han till någon del byter om karäakter, ifall han ej kan motstå alla de små lönliga styngen — nå, än sedan? Är jag den första hustru månne som får se en förändrad man! Han kan ganska väl älska mig och ändå bli något snäsig och tråkig, och det sker nog; ty sådan blef alltid pappa, då han. slet ondt med sina kreditorer. Och jag erinrar mig nu hvad mamma sade; att karlar i allmänhet icke hafva någon talang att bära fattigdomen och bekymren, utan att de antingen begå en hop dumheter eller kasta sig på... Det der var icke mammas egen erfarenhet, utan. hörde till sådana der vandringsartiklar, som ingen klok menniska bör sätta tro till...... Hon reste sig hastigt upp och ställde -sig vid fönstret att lyssna utåt, Jag mins nog slutet på artikeln, men jag. vill sätta en bomb för mitt minne. Ty det vore den mest hädiska förolämpning att tänka sig Åke som rumlare..;