Aftonbladet – 7 april 1859, sida 2

Man har här i Stockholm af ansedda vetenskapsmän, såsom Sven Nilsson, Sven Loven; Peter Fredrik Wahlberg, Nils Haqvin Selander m. fl. hört föredrag, hvilka, på samma gång de varit särdeles angenäma att afhöra, tillika varit både undervisande och bildande. De ha äfven varit ganska talrikt besökta både af embetsmän, köpmän, fabriksidkare och handtverkare. Ännu hållas hvarje vinteraf en vid vetenskapsakademien anställd s. k. Thamisk professor (f. n. hr Eric Edlund) populära föreläsningar, hvilka med begärlighet och tort intresse afhöras. Ref., ehuru icke vetenskapsman, har någon gång med. särdeles intresse både vid universitetet och i hufvudstaden hört s. k. populära föreläsningar, hvilka varit åhörda med lika stort nöje som nytta såväl af dem, som sysselsatt sig med studium af det ifrågavarande facket, som af andra kunskapsälskande personer. Han kan således svårligen fatta, huru föreläsningar af denna art skulle, såsom författaren påstår, kunna föra till en jemlik fattigdom i vetande och en jemlikhet i okunnighet,. Ej heller kan han fatta, att det skulle vara alldeles omöjligt att hålla populära förelisningar, t. ex. i historia, i estetik, i grekisk,! romersk och modern litteratur — ja till och med i teologi och juridik. Dertill fordras. blott att professorn är fullt vuxen sitt ämne, ty eljest går det icke för sig utan att oförmågan eller charlataneriet allt för snart upptäckes. Således är det fara värdt att de -som mest) moqnera sig öfver populära föreläsningar, äro just de, som besitta minsta kunskapen och ta-: langen. Ty utan tvifvel är det vida lättare att inhölja sitt föredrag i den 8. k. lärdomens töcken och låna sin framställnings både innehåll och form från en hop s. k. vetenskapliga tidskrifter, för hvilkas innehåll måhända professorn icke sjelf gör sig rätt reda och hvilket han naturligtvis ännu mindre kan klart framställa för sina lärjungar. För vår del betvifla vi på det högsta, att det är genom dylika föreläsningar läraren tillfredsställer tör-) sten efterkunskap hos den vetgirige ynglingen, eller tillegnar honom vetenskapens innehåll. Det bar för öfrigt aldrig varit önskadt eller menadt af dem, som ifrat för universitetets flyttning, att universitetsföreläsningarne skulle bli spopulära i annan mening, än att de med intresse kunde åhöras ef personer i allmänhet med litterär underbyggnad och att de icke skulle, såsom nu så ofta är fallet, hållas blott pro forma. Här beröra vi just ett bland hufvudändamålen för universitetets förflyttning till hufvadstaden, nemligen kontrollen öfver föreläsningarnes beskaffenhet, hvilken är omöjlig på något annat ställe än i en större stad, der en mängd andra bildade i alla riktningar än studenter finnas, hvilka kunna bedöma föreläsningarne och de metoder, som följas för den offentliga undervisningen. I ref:s tanka än denna kontroll från en bildad allmänhet i hufvudstaden af den allra största vigt, för att föreläsningarne icke skola antingen stelna i ett småaktigt pedanteri eller nedsjunka till ett alldagligt pladder eller på sin höjd till ett formulerande af kollegier, hvilka sedermera hos lärjungarne skola inpluggas såsom andra lexor. Ett. annat vigtigt ändamål med universitetets förläggande i hufvudstaden är att studierna derigenom kunna fortsättas af de många, som .qvarstanna i hufvudstaden och der ingå i statens tjenst. De oberäkneliga fördelarne häraf vitsordas, för att ej taga mera långväga exempel, af förhållandet i Köpenhamn och Kristiania, der embetsmän i alla brancher fortfarande anse sig tillhöra studentkåren och alltjemt underhålla och förkofra sina studier under fortgången på den praktiska banan, då mången deremot här i Sverge, sedan han lemnat Upsala och tagit sin examen, icke tyckes stort bekymra sig om andra studier än protokoller och tidningar, samt dessutom i hufvudstaden nu saknas hvarje offentligt tillfälle att i: juridiska studier utbilda sig, utom på rutinens och slentrianens väg. Vi kunna således gerna för det närvarande lemna å sido de öfriga fördelar, som ostridigt för den studerande ungdomen utgöra vinsten af den ifrågavarande universitetsflyttningen till hufvudstaden, t. ex. -en närmare beröring med det praktiska lifvet, bättre vård i sedligt hänseendep, tillfälle till umgänge i familjerna, samt slutligen den billigare lefnadskostnaden. . Vi medgifva, att tankarne härom kunna vara i viss mån delade, ehuru erfarenheten nogsamt vitsordar, ej mindre att beröringen med det praktiska lifvet,, så vidt detta sträcker sig längre än till källare och schweitzerier, än vården i sedligt hänseende och umgängeslifvet i familjerna nästan helt och hållet saknas i Upsala, likasom lefnadskostnaden för studenter der är ganska dryg, så att man i dessa hänseenden åtminstone icke synes böra äfventyra ett mindre. fördelaktigt förbållande i Stockholm: än i -Fyrisstaden: Åtminstone kan man icke neka att tillfälle bär finnes både till ädlare och mera bildande nöjen och till godt umgänge; Troligen skulle ock detta erbjudas åt studenter likaväl som åt unga officerare, civila tjenstemän m. fl., för hvilka bildade familjer alltid gerna öppnå sin umgängeskrets, äfven utan slägtrelationer. Den andra frågan framställesssålunda: Har ett universitets läge ett väsentligtinflytande på den vetenskapliga odlingen inom landet? Denna fråga besvarar författaren först med ett slags historik öfver de äldre universileterna, hvarigenom han kommer till den slutsats, att man fordom ieke tagit läget i betraktande, utan att högskolorna under medeltiden bildade sig såsom fria korporationer, hvilka sedermera omhägnades. af. privilegier... Han -medger likväl att redan under medeltiden universiteter