Aftonbladet – 7 april 1859, sida 2

blef så upptagen af dessa korsande-förhål. landen. Skulle de fattiga fiskrarne få sitta emellan? Nu sade han med dämpad röst: Kapten -Geistern vill säkert icke förundra sig öfver de ögonblicks betänkande: jag tagit mig. Jag är icke titan sjelfkänsla och önskade att jag kunnat afslå herr kaptenens anbud. Men jag emottager det på en ganska kort tid — såsom jag hoppas — föratt kunna uppfylla mina förbindelser till de fattiga män, som det vore illa gjordt att ställa i sticket för min enskilta känsla.n.....: Sedan detta väl var uppgjordt och handslag vexlade, satte kommissarien sig i rörelse till utfärdande af vidare efterspaningar och upplysningar angående det stulna. Gudmar skulle följa Hjelm hem. Medan de gingo nedför trappan, yttrade han: Jag hoppas träfta mina gubbar hemma på kåpellgården, der jag bjöd dem ligga i natt. Gädda är slug och han blir oss en god bundsförvandt... Men medan du säger ett ord till kåpten Geisterh; som jag ser kommer ned, springer jag upp igen och skrifver några rader till min Majken, ty genom henne måste operationerna gå åt det hållet, Farbror Moss är, som jag redan låtit förstå, en kassakista utan nyckel, då ban vädrar någon affärsmans undergång. Emellertid hoppas jag att namnet Svartskär ännu skall värma upp honom. Ingenting ditåt! förbjöd Hjelm. Talar icke min olycka till honom, så att han sjelfmant... Men Gudmar afbröt kort och godt: j Inga galenskaper, bror! Du har icke tid att oftra mycket rökverk åt din grannlagenhetskänsla. Så mycket känner jag af yrket, att då köpmannen är på väg att lägga in, skrapar han ihop från alla håll han kan få. Och lita icke på bjelp från Fjällbackaherrarne lb