Aftonbladet – 6 april 1859, sida 2

åtnjutande enka utan pensionsberättigade barn två tredjedelar af nyssnämde pefisionsbelopp. Finnas blott pensionsberättigade barn, tillkommer dem, omede äro tre eller flera, ful pension, men två barn njuta endast två tredjedelar, och ett barn åtnjuter en tredjedels pension; att i årliga afgifter, deri inbegripna de som tillkomma civilstatens enskilta enkeoch pupillfond, erläggas af delegare för hvarje innehafvande tjenst i. de åtta första klasserna sju (7). procent (i stället för 6) samt af dem i den nionde..sex (6) procent (i stället för 5) af pensionsbeloppet i den klass, till hvilken tjensten hörer ; att den, som vid 1859 års början redan varit delegare i pensionsinrättningen och före slutet af Juni månad samma år hos vederbörande :redogörare skriftligen afsäger sig förmånen af högre pension, må, så länge han i samma pensionsklass qvarstår, erlägga afgifter och åtnjuta pensionsrätt i enlighet med föreskriften i kongl. reglementet :för civilstatens pensionsinrättning den 11 Juni 1853, men är, derest han sedermera förflyttas till tjenst, som tillhör annan pensionsklass, ovilkorligen förbunden att erlägga hela nu derför bestämda afgift, emot rätt till åtnjutande af dermed förenade förmåner, samt att den delegare, som efter ingången af år 1859 med rätt till förhöjd pension uppföres på inrättningens pensionsstat, innan nu stadgade högre afgiiter blifvit för 30 år :godtgjorda, skall för bristen deri, tilldess. den blifvit betald, vidkännas afdrag af förhöjningen å pensionsbeloppet. Beträffande åter samma afdrag å pensionen för enka och barn i de fall, när delegare dör innan den förhöjda pensionsafgiften blifvit för 30 år betald, så kommer för sådant fall den bristande afgift, som å enka eller barns pension bör innehållas, att beräknas endast å det pensionsbelopp, som enka eller barn tillkommer och genom pensionsbref bestämmes. Härigenom uppkommer det förhållande att i det för erka eller barn mest ogynnsamma fall, eller att den förhöjda afgiften icke för. något år vore erlagd, samma förhöjning behöfver innehållas allenast för en tid af omkring tre år. Posttidningen fortfar att vara missnöjd, dock icke med det af oss meddelade referatet af presidenten Åkermans intressanta berättelse om underhandlingarne i och för jernvägslånets afslutande, utan med våra reflexioner i anledning af fullmäktiges i r:ksgäldskontoret åtgärder med afseende på lånet. Viäro dock öfvertygade,. att likartade reflexioner, eller rättare sagdt anmärkningar, skola göras af hvar och en,som med uppmärksamhet genomläser, hr Akermans berättelse, och intill dess det kan visas, att densamma innehåller. några faktiska misstag, är det obestridligt, att hr Åkerman haft. stora svårigheter, 1 icke ringa mån föranleddda just af fullmäktige, att bekämpa, äfvensom att han med stor skicklighet utfört sitt både besvärliga och ansvarsfulla värf. Det senare bestrides icke heller af Posttidningen, som egentligen förebrår oss ett obefogadt och orättvist klander mot fullmäktige. För. att gendrifva detta påstående, behöfva vi dock icke: göra något annat än blott hänvisa till. den ifrågavarande: berättelsen. Att låneoperationen, trots inre-och yttre hinder, slutades fördelaktigt, var mera lycka än konst; ja man skulle till och med kunna påstå, att om fullmäktige åtnjuta en viss andel i den förra, så blir deras andel i den senare så mycket mindre. Vi antydde att fullmäktiges åtgärder förrådde ett visst vankelmod, paradt med en viss, lätt förklarlig obekantskap med dylika låneoperationer; äfven härför lemnar berättelsen oss ett kraftigt stöd, ehuru nekas kan icke, att den med stor moderation behandlar den särdeles ömtåliga frågan. Vi hade kunnat mot fullmäktige anmärka, såsom en brist på förutseende och beslutsamhet, att de icke genast, då lånets upptagande af ständerna bifölls, utsände en sakkunnig. person för att i utlandet inleda negociationer om lånet, hvarigenom icke allenast tid hade vunnits, utan äfven en mängd förbållanden på den utländska penningemarknaden kunnat för fullmäktige 1 god tid blifvit nöga bekanta... I stället åtnöjde sig fullmäktige, att i utländska tidningar annonsera om lånet och uppmana spekulanter på detsamma, att här göra anbud. Men vi hafva dock icke klandrat fullmäktige härför, af den orsak, att äfven de föreställde sig, huruledes fördelaktiga anbud i stor mängd skulle hitströmma. Om än så hade inträffat, skulle det dock varit fördelaktigt att ett ombud blifvit utsändt, och en anledning dertill förefanns just i den omständigheten, att t. ex. i England. diskonten steg innan krisen inträffade, och för de mera skarpsinniga innebar det: ett säkert tecken, att en kris förestod. Men, såsom sagdt är, vi hafva. icke klandrat, och vilja ej klandra fullmäktige derför, äfven af det skäl, att de i dylika affärsåtgärder icke förvärfvat sig någon särdeles erfarenhet, huru fullmäktige förut vid åtskilliga tillfällen haft ständernas uppdrag att negociera lån, hvilka just genom sättet hvarpå fullmäktige förfarit. under operationen, alldeles icke ledt till något resultat; Tafseende på Posttidningens sätt att förklara sitt yttrande, det fullmäktige. lofvat ständerna att årliga räntan och amorteringen å det blifvande jernvägslånet icke skulle öfverstiga 1,666,6667; rdr, är det visserligen riktigt, att när kontraktet blifvit afslutadt med