Aftonbladet – 4 april 1859, sida 2

ortfar att vara kall och blåsig, med nordliga vindar och klar himmel, så att solen ändå verkar, oaktadt kölden om nätterna. Rågar och vallar lida af denna vorra väderlek. : — Upsala Universitet. I ledigheten efter framlidne professoren Zedritz valde Westmänlands och Dala nation förliden onsdag inför akademiska konsistoriet professoren C. W. Böttiger till sin inspector, hvarefter han med sång helsades af nationens samtlige ledamöter. H. ex kansleren har beviljat doc. Walmstedt befrielse för denna termin från den föreläsningsskyldighet, honom, såsom tillförordnad att upprätthålla professionen i mineralogi och geologi, åligger. — — Patent under 5 års tid har -kommerskollegium sistlidnelördag meddelat kopparslagaremästaren i Ousby socken G. Ljunggren å en af honom, enligt uppgift, uppfunnen förbättring å afkylningsredskap vid bränvinstillverkning. — Kommerskollegium har tillagt engelske ingeniören Henry Clayton patent under 10 års tid å af honom uppfunna förbättringar i tillverkningen af muroch taktegel samt andra artiklar af lera eller annat bildbart ämne, — Kommerskollegium har förordnat att den marknad vid Lilla Edet inom Elfsborgs län, hvilken hittills egt rum i början af April, skall helt och hållet upphöra samt att, i stället för den i slutet af September eller början af Oktober hållna frimarknaden, en marknad för försäljning af kreatur och landtmannavaror hädanefter der skall årligen hållas en dag vid samma tid. — Rörande en i Amsterdams museum föröfvad stöld af en tafla, meddelar Posttidningen följande tillkännagifvande af utrikes departementet: På K. nederländska regeringens derom gjorda begäran, får K. utrikesdepartementet härmed kungöra, att nämde regerings museum i Amsterdam den 18 dennes blifvit genom stöld beröfvadt en oljefärgstafla, föreställande den Heliga familjen, målad af Adrian van der Werff. Taflan beskrifves sålunda i den öfver berörde museum år 1858 kungjorda franska katalogen: , N:r 358, Den Heliga familjen. Barnst Jesus är liggande på en blå mantel, utbredd på marken; Jungfru Maria understödjer dess hufvud. Bakom henne håller Joseph i handen några körsbär, som barnet vill: fatta med båda händerna. I Marias ljusa och med hvita band genomdragna bår är fästad en slöja, till färgen grå med ljusblå 1änder, hvilken nedfaller å axlarne, lemnande högra bröstet obetäckt. I förgrunden varseblifver man 2:ne rosor och några spridda blad. I bakgrunden. synes ett klippigt landskap. Taflan är tecknad: ÅA. van der Werff f:t 1714, och finnes graverad i koppar af I. F. Rousseau, under n:r 80 i hertigens af Choiseul samlingar. Den eller de, som torde kunna lemna några till upptäckten af nämde tafla tjenande upplysningar, behagade dem benäget K. utrikesdepartementet meddela. Stockholm den 31 Mars 1859. — Som ett bevis på de oklara och förvirrade begrepp som ej blott åtskilliga -vederbörande, utan beklagligtvis äfven en och annan af pressens organer hyser om. betydelsen af den grundlagsparagraf som stadgar, att konungen skall ingens samvete tvinga eller tvinga låta samt i allmänhet hvad, samvetsfrihet innebär, kunna vi ej undgå att återgifva följande uppsats ur Fallu Tidning, som vi med någon förundran äfven finna, utan något slags reservation, intagen i dagens nummer af Stockholms Dagblad. Den rör den af oss förut omnämda händelsen med en soldat vid Dalregementet, som blifvit häktad för sin vägran att, enligt ordres, bevista gudstjensten efter statskyrkans bruk. Fahlu-tidningens berättelse med thy åtföljande reflexioner lyder: På länscellfängelsct härstädes förvaras sedan några veckor tillbaka en soldat vid Orsa kompani af Dalregementet, Olof Larsson Fläck, nära 49 år gammal, hvilken blifvit häktad och stäld inför krigsrätt för det han, såsom varande baptist, vägrat hörsamma sin kompanichefs order att bevista gudstjensten i sockenkyrkan. Karlen, som för öfrigt lärer vara utmärkt välkänd och af sitt befäl omtyckt — han har tjenat vid regementet i 24 år och är dekorerad med svärdsmedaljen — har nemligen fått i sitt hufvud den olyckligt enfaldiga, blott genom en uppeldad fanatism förklarliga inbillningen, att det måste gälla själens eviga välfärd att ens vara närvarande vid en gudstjenst af i något stycke olika tänkande persos ner; men bar icke derjemte kunnat begripa, att, med sådana tänkesätt, hvilka skulle kunna fresta honom att vid hvarjehanda andra tillfällen åsidosätta disciplinens bud och den krigsmannaed han svurit, det varit hans pligt att utgå ur ett stånd, inom hvilket lydnaden för stadgad ordning och förmäns befallningar är en oeftergiflig fordran, -Beklagas måste, att saken, som måhända kunnat afhjelpas ge nom någon lindrig extrojudieiel bestraffning (1) eller i värsta fall medelst den uppstudsiges afskedande, behöft föranleda en formlig krigsrättsaktion med thy åtföljande inspärrning i häkte. Att den senare blifvit så långvari och ännu torde komma att någon tid fortfara, härleder sig åter deraf att sundhe:skollegii utlåavde öfver den förvilade mannens sinness tillstånd ansetts behöfligt att erhålla före målets ufgörande (1) Vi vilja nu ej fästa oss vid tidningens funderingar om lämpligheten af extrojudiciell besfrafning af en, som tidningen sjelf medger, 1tmärkt välfrejdad soldat, blott för det han MM samvetsbetänkligheter ej velat bevista gudsjensten inom ett kyrkosamfund, från hvilket han skilt sig. Tidningen delar häruti åsigter med de ledamöter af det skånska presterskapet, som finna dylika medel till själars omvändelse alldeles förträffliga, och har således itminstone ej: äran af att genom sitt förslag ha framkommit med någon ny idd. Någoning alldeles nytt deremot och så originelt, utt man, för att finna motstycke dertill, måte gå tillbaka till samvetsförtryckets mörkate-tider, är vederbörandes af tidningen utan ull slags reservation omtalade åtoärd att tll