Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

visade då en märkbar otålighet, hvarpå ingen vidare gaf akt. I öfrigt har jäg icke någon anmärkning att göra mot det protokoll; som herr kommissarien Lönnerholm vid tillfället uppsatte, och jag kan ej: heller påminna mig något vigtigt derefter, utom kanske det-att Hjelmstraxt derpå reste ned till Göteborg, hvarifrån han hemförde åtskilliga dyrbara presenter till: sin frux;..... 7 Domaren: Är detta allt? Holt (med väl spelad motvilja): Nej, jag erinrar mig nu att hån kört derefter flyttade bokkistan in på kontoret — den hade förut stått på nedra botten — och att han förnekade mig nyckeln; då jag ville låna en bok derur. Domaren: Huru föll sig hans svar då? Holt: Han sade att de böcker, som funnos der, ej skulle roa mig. Domaren (till Hjelm): Var detta svar enligt sanningen ? 4 Hjelm: Jal Domaren: Läste ni sjelf ofta i dessa böcker 2 Hjelm: Nej, det är en hop vetenskapliga arbeten, med hvilka jag nu:icke har tid att sysselsätta migår no on I oe Domaren: Och kistan var alltid tillåst? Hjelm: 5J8, och hyckeln betanhs i ett fack af pulpeten, der Holt flera gånger sett den.n amaren: Men hur var det — besökte herr Hjelm kontoret emellan hemkomsten från och återvändandet till stranden ? Hjelm: Jay jag hemtade der-en varmare ytterrock och tog ett par cigarrer ur chiffoniern..... Härefter förekallades bodbetjenterna, drängarne och kronorättaren Jöns Jönsson hvar för sig. De förstnämde upprepade sina redan afgifna berättelser i hvad som rörde den döda qvinnan, liksom: kronorättaren bevittnade: till