Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

Carlo Poerio. Den namnkunnige neapolitanske statsmannen baron Poerio, som nyligen undsluppit de bojor, hvari Neapels äreförgätne tyrann i en följd af år hållit honom sluten, är född i Nea pel och uppfostrades för advokatyrket samt utmärkte sig tidigt genom sin entusiasm för Italiens oberoende. Komprometterad 1820 via revolutionen i Neapeh, blef han fängslad, men frigifven år 1821, hvarefter han tillbragte flera år i Florens, under denna tid likväl stående i kommunikation med sitt mera speciella fädernesland, och deltagande i 1837 och 1844 årens konspirationer, för hvilka han vid båda dessa tillfällen häktades, men åter försattes i frihet, då intet bevis på hans brottslighet kunde framläggas. Ar 1847, då en insurrektion ånyo hotade Neapel, blef Poerio åter fängslad; men när de tryckta nationerna reste sig 1848 och visade de tyranniska despoterna, att de icke ville längre fördraga deras vanärande ok, blef Poerio ånyo frigifven. Han utnämdes först till polisminister och sedermera till ledamot af kungliga geheimerådet, i hvilka båda egenskaper han visade sig som konungens mest tillgifne och loyale rådgifvare, i det han försvarade furstens höga konstitutionella position med samma frimodighet som den lägsta medborgares konstitutionella rättigheter. Detta ädla förfarande ådrog honom de radikalas fiendskap, hvilka kallade honom öfverlöpare och förrädare. Tilldragelserna den 15 Maj s. å. störtade honom från hans höga plats, och samme man, hvilken en kort tid förut blifvit af de röda bränmärkt såsom fiende till friheten, förföljdes nu sisom en republikan och demagog samt räddade sig med svårighet under general Carascosas tak; Den 15 Juni valde departementen Neapel och Gaöta honom till representant, hvilket uppdrag han mottog samt kämpade sedan met den nya servia ministeren med värdighet och beslutsamhet. Aristokratien sökte att skrämma honom genom offentliga demonstrationer, hvilka han endast besvarade genom att ännu kraftigare uppträda i parlamentet. I Juli åtog han sig det farliga försvaret af sicilianarne Longo och Frangi, hvilka blifvit tillfångatagna af n neapolitansk ångare vid Corfu, och räddade dem genom sin mellankomst från döden, hvartill dehade blifvit dömda afkrigsrätt. Det var vid detta tillfälle orden: Carlo, ni: har ådagalagt ett storsinnadt mod., undföllo konunen. 3 Några månader sena e blef han sjelf placerad på de anklagades bänk. Han anklagades för högförräderi, och hans fiender fällde honom på grund af ett bref, hopsmidt af dem sjelfva till hans förderf. I December 1850 dömdes han till 24 års fängelse i kedjor, och fördes 1851 till ön Nisida, fjettrad till händer och fötter, med rakadt hufvud och bortrakade ögonbryn. Baron Poerio yttrar sig i sitt odödliga försvarstal 1850 i Februari, på följande sätt om detta skändliga bref: — Det var vid: denna period som en af. det reaktionära partiets esprits forts uppfann den mest infernaliska lögn, genom hvilken han tänkte tvinga domstolen att anbefalla min arrestering. Denne principlöse skurk försäkrade att jag stod i hemliga förbindelser med Mazzinis och att vår korrespondens fördes öfver Abruzzerna Han efterapade i ett bref markisen Luigi Dragonettis: från Aquila namnteckning och bandstil; detta bref öfverlemnade han till: en af sina utskickade, som bodde i denna stad, med föreskrift att adressera det till nig och oga det på posten: Den värdesuppfinnaren af detta nedriga. anslag var äfven. betänkt uppi att göra Sd afseende å dekretet om brefs okränkbarhet. För detta ändamal ställde han så tilljatt brefvet red min adress ioneslöts i ett annat, ställdt till en fingeråd person. Denna sista epistel var likaledes en efterapning af Dragonettis handstil öch inneBO ANN