Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

; böll föreskrift för den föregifne korresponn att icke förlora mågon tid att öser ivneliggande bref till baron Pocric DPerefter öfverlät han saken å slumpens underbara makt. och denna gynna: de äfven hans plan. Dragonettis väns familjenamn råkade vara lika med en underordnad polistjenstemans, och slumpen fogade äfven så, att denne på postbyrån efterhörde bref, hvarvid det förut omtalade till honom öfverlemnades. N Knappt hade manmen genomögnat brefvet förrän han insåg postagentens misstag; men det var för sent — sigillet var brutet och han kunde derföre icke återlemna brefvet. Men då han läste de båda förfärliga namnen Poerio och Dragonetti, blef den olycklige slagen af skräck vid blotta tanken på att ega i sitt våld en korrespondens, som icke kunde vara annat än brottslig. Han fick derföre ingen ro, innan han hade anförtrott det -olycksbringande brefvet i polismyndigheternas händer. Denna, täftande med uppfinnaren och utföraren äf planen i nit för uppehållandet af privatbrefs okränkbarhet, föranstaltade en undersökning och — motstående hvarje frestelse att kränka mina hemligheter — lemnade sigillet.obrutet, förvarade brefvet på ett säkert ställe och utfärdade order om min arrestering.n Baron Poerio fortfar derefter att försäkra, det han aldrig brefvexlat med markis Dragonetti under dessa år :och bevisar tydligen att alltsammans var en djefvulsk anläggning för att stämpla honom såsom en förrädisk undersåte. Om den ryktbare landsflyktingens verkliga: tankar och planer kan icke hysas något tvifvel. Hans försvar år 1850 ådagaläggor. att de äro höjda öfver allt förtal. Miua het rars, börjar han detta minnesvärda tal, Jag erkänner öppet att jag är en liberal och js är stolt öfver att hafva egnat bela mitt if i befordrandet af den konstitutionella styrelsens fredliga seger. Men jag har varit och skall alltid blifva en principernas man,icke en blin:! part:gängare. Jag har gifvit tydliga bevis derpå såsom embetsman. Ett träget och sam vetsgrannt studium af historien har lärt mig att friheten aldrig uppstått ur blinda och ursinniga partistrider, utan alltid-varit den oundvikliga följden af tiden och civilisationens: framsteg ibland. nationerna.n Vi anse oss icke lämpligare kunna afsluto denna korta uppsats än genom att anföra de engelske ministern Gladstones ord i hansty bara bref till lord . Aberdeen om neapolitan ska styrelsens förföljelser mot baron Poerio och: de lidanden han undergick vid den tid: Gladstone såg honom, i Februari 1851: Carlo Poerios fader var en utmärkt lagkarl. Han sjelf är en fin och fulländad gentleman, bildrik och lycklig talare, af en aktningsv och otadlig karakter. Jag har haft tillfälle att temligen lära känna hans politiska position. Han är strängt konstitutionell, och ehuru jag afhåller mig från attide skändliga bladen af Neapels historia forska efter hvad detta ord innebär, vill jag dock påminna er derom, att dess verkliga betydelse der är just densammasom här — att det utmärker en person, af hjertat fiende till alla våldsamma åtgärder från hvilket håll som helst, hvars politiska trosbekännelse är en konstitutionell monarkis upprätthållande på dess lagliga grund, medelst Jagliga medel och med alla de civiliserande f bättr ngar i lagar och inrättningar, hvilka åsyfta allmän välfärd och lycka. Hans mön ster är England snarare än Amerika eller Frankr:ke. Jag har aldrig hört honom läggas till last politiska misstag, andra än sådana som verkligen kunna citeras om de mest högsinnade och loyala — de mest intelligenta och konstitutionella bland våra egna statsmän. Efter en noggrann undersökning af hans sak måste jag säga att en sådan mans fällande till ansvar för högförräderi är en handling. som lika djupt kränker sanningens, rättvisans och anständighetens lagar samt allmänna medvetandet, som en dylik: dom i detta land öfver någon af våra yppersta oftentliga män — lord John Russell, lord Lansdowne, sir James Graham eller er sjelf. Jag vill icke säga att den innebär precist detsamma med afseende på hans rang och ställning; men Neapel har knappt någon man sem står högre; : och icke är någ t af de namn jag nyss nämt kärare för engelska nationen — kanske intet så kärt — som Poeriog för hans neapolitanska landsmän., Skeppet Magda och dess besättnings öden). Emellertid fortforo vildarne att skjuta, och när de icke mera bade några spjut eller pilar