Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

Skeppet Magda och dess besättnings öden ). Emellertid fortforo vildarne att skjuta, och när de icke mera hade några spjut eller pilar qvar, började de kasta sina bågar, klubbor och dylikt. En klubba träffade kaptenen i ryggen och nedföll i båten. Så snart vi voro temligen utom skotthåll för dessa tingestar, satte vi upp seglen och afseglade wed en gyn nande vind, KYärvid vildarne på stranden uppstämde ett ok dl tjut och skrik. Vi seglade nu utan: uppehåll till det ställe, der skeppet strandat; det vår totalt försvunnet och vi sågo icke en gång till några spilror af detsamma. Vi började nu alla att känna oss sjuka, hvilket troligen härlede sig från den mängd bönor vi ätit. Hos. en och annan af deyngre hade: väl den utståndna :förskräckelsenäfven gjort sitt till, synnerligast som vialla voro kröppsligt försvagade genom föregående umbäranden och ansträngningar. Det blef emellertid öfverenskommet, att vi skulle segla till det ställe, der vi första gången hemtat vatten, och sedan gifva oss ut till hafs. Vi hoppades snart uppnå detta ställe, men om aftone: stillnade det af, hvarföre vi beslöto ankra och nyttjade Härvid, i brist på en-sten, timmermannens verkfat; ) Se Aftonbladet n:is 71, 74 och 75.