Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

dragelserna vid både besigtningen och visitationen. Häraf blef dock icke annat upplyst än hvad som förut var bekant, med undantag af att Hjelm verkligen haft en annan ytterrock: Kommissarien: Får jag taga mig friheten erinra herr -häradshöfdingen om den egenheter, att bokkistan, som enligt ängifvarens utsago stod-på kontoret, blott. en -timv:a före visitationen blifvit uppflyttad till vird n. Det skulle vara en möjlighet att detta kett för att sedan borttaga det besvärande innehållet. Domaren (till bodbetjenten Gustaf): Det var ju du som fick herr Hjelms befallning att låta bortföra kistan? Gustaf: Ja, nådig häradshöfding! Domaren: Nämde han att han skulle komma efter ? Gustaf: Nej, patron nämde :inte ett ord mer. Domaren: Och vidare vet du ingenting ? Gustaf : Ingenting, utom det att jag snarare kunde tro.att jag sjelf lagt dit sakerna än att patron gjort det. Domaren: Tror du att någon annan kunnat göra det? ; Gustaf: ,Jag vet inte... jo. . nej... Men......n Domaren (högtidligt): Du är ung — vik icke ifrån sanningens väg! : Tala ut hvad du tänker b ; d Gustaf: Jag ville gerna tänka, men detär svårt för en sådan som jag att göra det rätt, när så många se på en. : Domaren: Försök ändå, min gosse Och han inlade i sin ton denna uppmuntrande välvilja, som ger mod åt den mest försagde. Gustaf: Jo, jag tänker, att då herr Holt inte hade något lurendrejerigods, såsom han vid början medgaf, och som han låtit. både Janne och mig tro, så var det ett konstigt tal af främlingsfskara; söm en dag ville gå!