Aftonbladet – 2 april 1859, sida 3

4 följande motgon funno vi dock, att verkfatet i icke stoppat, utan att strömmen fört oss ett 1 betydligt stycke ut till sjös, Detta gjorde, att vi icke förr än sent på qvällen uppnådde den plats, vi åstundade. Som det då var nästan : mörkt, kunde vi icke gå i land, utan: beslöto att kasta ankar i det ljufva hopp att följande morgon få släcka vår törst med det välsmakande vatten, som vi sågo rinna nedför berget vid stranden. Äfven i detta hopp skulle vi dock blifva svikna. Innan vi ännu ankrat, uppstod en så svår storm, att vi hvarje ögonblick fruktade att förgås och måste anstränga våra yttersta krafter, för att hålla båtens stäf emot vågorna. Hade denna storm varat något längre, hade sannolikt våra krafter blifvit uttömda, men nu började sjön omkring kl. 1 att någotlägga sig, så att vi kunde ankra, Detia tillgick så, att vi togo tvenne borrar och fastbundo dem Itvärsöfver hvarandra samt nedsänkte dem med en stark lina. De höggo genast fast i en korall och vi blefvo säkert liggande till kl. 3, då båten till följd af den starka strömmen började gå under,, så att vi blefvo nödsakade att kapa tåget och medelst kryssning hålla båten från land. Alla voro vi nu friska, utom båtsman Bandelin, hvars sår tycktes blifva allt farligare. Kl. 6 blef det ljust och vi begåfvo oss till vårt vattenställe. Men här funno vi att en landstigning var omöjlig, ty denstarka dyningen efter stormen, som våldsamt häfde si mot stranden, skulle vidett sådant försök ofetbart hafva slagit båten i spillror: Det enda återstående medlet var nu att på något annat ställe försöka landstiga; vi företoz0 derföre en rekognosceringsfärd i detta ändamål, men öfverallt, der en landstigning hade varitmöjlig, sågo vi på stranden hopar af dessa vil dar, hvilkas ogästvänlighet vi för väl lärvkänna för att vidare våga närma oss dem. Så lunda försvann till slät allt vårt hopp att erbålla: något vatten. Hvad var emellertid att göra? Vi ho under fyra dygn varit 1 saknad ston x droppa i detta brännande klimat, och vi ickeshuru länge vi ännuw skulle komma att befinna :oss i detta tillstånd. Då frågade kaptenen oss öfrige, om vi ville följa hans såd-ochovind för våg segla ut till hafs och ämu ej gifvavallt hopp om räddning förloradt. Vi svarade med en mun, att vi bellre ville dövi vågen än i hinderna på dessa barbarer; Vi utkastade derpå allt; som var oss öfverflödigt, såsom kistor, lådor och dylikt, jemte så mycket kläder, att hvar och en blott hade en klädnad till ombyte. :Derefter .lemnade vi Australien, hvarest vi rönt så mycket motgångar, ovissa, om det eftexföljande skulle blifva lättare eller svårare attuthärda. Till vår .vägledning på den vådliga färd, vi nu företogoj hade vi blott. en bit af ett sjökort, en söudrig sextant och en dålig kompass; de öfriga skeppetsinstrumenter hade befunnit sig i den andra bäten. -En:-ombord varande kortkista söndertogs och påspikades båten till sqvättbordi Af botten till en smörbytta gjordes en loggskädda och till logglina användes skeppets tlagglina; som: blifvit i båten medtagen. : På eftermiddagen samma dag omkring kl. 6 dog båtsman Bandelim af-sitt sår. Hela hans venstra sida hade under sjukdomen blifvit alldeles svartz Vi insydde hans stoft i. ett par filtar; andre styrmannen jordfäste honom med vatten och läste några böner, hvarefter: han kastades öfver bord: Vår törst tilltog allt mer och mer; vi hade en liten kagge konstantiavin ombord; den slogo vi upp och hvarje man erhöll i början en jungfru deraf om dagen, men, då förrådet började tida till slut; endast tvenne skedblzd: Då äfven den sista droppen af denna läskedryck var slut, föllo vi på den tanken: att slagta den katt, vi hade med oss, fr att dricka dessiblod: Den ringa qvantiteten häraf, som vi funno, räckte blott till åt några ibland oss och läskade visserligen munnen för ett ögonblick, men törstens qval blefvo genast åter lika stora. Vi styrde nu åt det håll, der, enligt vår beräkning, ön Timor. skulle ligga, förs att der finna räddning eller åtminstone vatten. Tisdagen den 15 Juni varseblefvo vi på aftonen något hvitt föremål, hvilket vi fruktade kunde vara bränningar, och. föllo derföre genast af, men — för sent. Förfärliga bränningar lyftade båten i höjden -och slungade: den: derpå åter ned i djupet, hvarvid den helt plötsligt stannade på grund. Vi befunno oss på Aschmors bank, belägen 450 eng. mil från Timor, Vi måste nu alla genast hoppa ur för att draga båten längre upp på banken innan bränningarne skulle hinna att sönderslå densamma. Att komma härifrån samma Väg vi kommit, derpå var naturligtvis. icke att fänka; men kaptenen skickade några man längre upp på banken för att undersöka, om ej båten skulle kunna dragas öfver densamma. Den vid kompassen begagnade lanternan hade blifvit släckt 1 det ögönblick båten fylldes med vatten. Den påtändes nu åter och de utskickade medtogo densamma :till sin. vägledning. ; Under :vandringen blef. lanternan sönderslagen. Då de ändtligen återkommo med fötter och händer sönderrifna af koraller, berättade de, att längre upp på banken var det alldeles torrt: ; Då tog kaptenen -enkäpp och gick åt ett annat hållj der -ej så stärka bränningar hördes. — Efter en timmas förlopp återkom han och tillsade oss att vrida båten åt det håll, han anvisade oss. Här fordrades nu att ej fälla modet utan anstränga våra yttersta krafter tör att komma ur den hotfulla belägenhet, hvåri vi nu befunno oss. Vadande i vattnet företogo vi, oss hu att dra