Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

gerningenv ... Det är bara satans konster.. Ilfundigheter af en; som det kunde anstå m. m. äm Domaren: Tyst dernere ... Har herr Siversen något att :andraga ? Advokaten: Jag Vill blott; ilikhet med hvad redan är skedt, uppmana den hemlige brefskrifvaren att framträda och här inför herr häradshöfdingen aflägga en för hans samvete lättande bikt om och huru han blifvit förledd till denna gerning, hvilken han sjelf säkerligen ser i hela dess rysliga nakenhet, emedan ban fortfar i sin tystnad. Kommissarien: Att angifvelsen icke varit falsk eller sjuk -på något sätt, bevisas af det enkla förhållandet att sakerna funnos i bokkistan, hvaröfver herr häradshöfdingen kommer att afhöra vittnena. Men det vill synas som om herr Siversen endast söker bortblanda sitt bryderi öfver att ej kunna uppgifva Hvem som skrifvit angifvelsen, -hvarom han tycktes vara så säker i anseende till sin stora kännedom, om alla kustens Kråkfötter., Domaren (med en siräng blick): Stanna vid saken ... Hvad yttrar herr Siversen om stilen och det här brefvet? Siversen: Att författaren och den, som fört pennan, troligen varit två särskilta personer. Jag får dock tillkännage att jag, åtminstone för ögonblicket, icke kan rätt draga mig till minnes hvars hand här varit verksam. Han steg tillbaka. Under några ögonblick försjönk domaren 1 ljupt eftersinnande. Derpå sade han till komMissarien : Har åklagaren några tillstädes varande vittnen 2 Kommissarien: Jag anbåller att få såsom sådane afhörda herr Hjelms bolagsman, herr Holt, och bodbetjenterna Gustaf Rot och Janne Hultgren samt kronorättaren Jöns Jönsson.