Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

andra afsöndrade urtider sammanhänger den vigtiga frågan, om organiska slägten kunna ander tidernas lopp förändras genom olika klimatiska och geologiska förbållanden, och uruvida den stora mångfald, som nu visar sig inom växtriket, kan anses utvecklad ur enklare urformer. Fabre vid Montpellier har ill stöd för dem, som påstå möjligheten häraf, föstat uppmärksamhet på en gräsart, AZgilops ovata, som växer i stor ymnighet kring Medelhafvet, har korn liknande dem af nvete och äfven begagnas på samma sätt i vissa trakter af Italien. Fabre odlade nemigen i 12 år en hvete särdeles liknande afart, som fått namn af Egilops triticoides, och såg den småningom ombildas till verkligt hvete. Flera naturforskare betraktade Fabres kön såsom afgörande; men de deraf dragna slutföljderna bestriddes ifrån andra håll, och det har numera blifvit, genom andra i 12 år fortsatta försök, utredt, att ZEgilops triticoides var en hybrid (batard) af Egilops ovata och verkligt hvete, och att den återgått till den förstnämda urstammens form, samt att den förvillande hybriden uppkommer när Egilops växer i grannskapet af hveteåkrar. Bland förut af naturforskare obesökta orter räknas ännu med skäl flera trakter af inre det Afrika, oaktadt de vidsträckta upptäcktsresorna i denna verldsdel under de sednare åren. En sådan trakt, om hvilken man först helt nyligen fått upplysningar, och särdeles i botaniskt hänseende, genom FVelwitsch, är höglandet ofvanom Angola, der han vistats i flera år. När man från den lägre Kusten uppstigit till de 2000 fot höga bergstrakterna, befinner man sig i de yppigaste urskogar af mer än 300 olika trädarter, genomflätade af tusenfaldiga slingerväxter, och omvexlande med en mängd trädartade ormbunkar. Gigantiska fikonträd finnas der talrikt, och orchider af alla slag, bland andra en art med 35 fot långa och mycket breda blad samt blomskaft af 12 fots höjd. Man ser parasollväxter (umbellate) med trädstam om -halfannan fots diameter, korgblomstriga växter (composite) i form af höga träd, och bland andra slägten sådana som förut icke varit kända från Afrika, och som mera likna amerikanska. Ännu högre upp befinnes en annan växtverld, mindre storartad än den första, men skönare och mer omvexlingsrik på arter. Växter, som annars frodas i vatten, gro här i blotta sanden; man ser afrikanska cactusrarter och en helt ny växtfamilj med icke mindre än 5 arter. Kort sagdt: ett utomordentligt rikt fält har genom Welwitsch blifvit öppnadt för forskningen. Bland nyare verk i botaniken framhölls såsom särdeles märkvärdigt professor J. G. Ägardhs Theoria systematis plantarum; hans inledning har: blifvit särskilt tryckt på :venska, med titel Värtrikets methodologi. Enligt utgifvarens åsigt, grundad på vidsträckta och sjelfständiga undersökningar, äro de så kallade naturliga systemerna artificiella till formen, och hans framställning af de olika växtgruppernas inbördes sammanhang afviker derföre oftast i så väsentlig mån ifrån hittills antagna metoder, att hans åsigter måste bidraga till den systematiska botanikens närmande mot det mål, som Linne förklarade för det högsta. Professor Edlund omförmälde den märkvärdiga förändring af stereoskoper, som en naturkunnig i England, d Almeida, uttänkt, för att göra stereoskopiska bilder åskådliga för mer än en person på samma gång, hvilket icke är möjligt medelst de vanliga stereoskoperna, hvari man måste skäda genom två särskilta öppningar, ett för hvardera ögat: ett sätt att se, som naturligtvis endast kan begagnas af en person i sender. dT Almeida låter de bägge stereoskopiska bilderna, medelst en fantasmagorisk eller oxhydrogen-mikroskopisk tillställning, sammanfalla i törstorad skala på en skärm eller ridå, men genom olikfärgade glas, så valda, att den ena färgen icke har samma ljusstrålar som den andra färgen; han nyttjar härtill ett rödt och ett grönt glas. Åskådarne betrakta bilderna på skärmen genom rutor af samma olika färgor, en olika färg för hvartdera ögat, och se derföre blott den rödfärgade bilden genom den. röda rutän och blott den grönfärgade genom den gröna rutan; samt erfara härvid samma optiska intryck, sem om bilderna skådades tillsammans i ett vanligt stereoskop. E I botaniska trädgården i Paris har man förlidet år börjat använda .termoelektriska strömmar till utrönande af luftens värma på olika höjd öfver jordytan eller olika djup under henne. Två olika metalltrådar, en af koppar och en af jern, begge öfverdragna med guttapercha, sammanlödas vid begge ändarne, och de från öfverdraget blottade lödningsställena nedsättas i hvar sitt glaskärl, fylldt med qvicksilfver. Det ena glaskärlet bringas till det ställe, hvars värmegrad skall. observeras, t. ex. djupt ned i jorden eller högt uppe i luften; i det andra kärlet insättes en termometer, och det är tillika omgifvet af en apparat, hvarmed qvicksilfrets värmegrad kan hastigt höjas eller sänkas; koppartråden är dessutom förenad meden galvanometer, som tillkännager hvilken af de begge lödningarne som har den högsta värmegraden. Man höjer eller sänker nu värmegraden i den ena lödningen, tills galvanometern visar lika värmegrad hos: begge lödnibgarne, och med termometerns tillhjelp finner man då den .på observationsstället befintliga lödningens värmegrad. Man kan på detta vis, utan att lemna sitt arbetsrum, utröna värmegraden på långt aflägsna ställen, äfven högt uppe i luften eller djupt ner uti se RAR NR IN KERSTIN Ka META ANTKDSETSA KATIE