Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

EE ARE Domaren: Hvar är denna angifvelse? Kapten Geistern: Härl (Han frafflemnade det af främlingsfiskaren efter Holts diktamen skrifna brefvet.) een Känner kommissarien denna stil 2. Konmmissarien: Nej, jag känner den icke — det är icke heller möjligt att kalla sådana der tillkrånglade bokstäfver för stil... Men finnes angifvaren här, så uppmanar jag honom, liksom kapten Geistern nyss gjorde, att frimodigt framträda! ; Samma tystnad som förut. Herr Siversen: Jag anhåller hos herr häradshöfdingen om tillstånd att betrakta brefvet! I min egenskap af sakförare för kustbefolkningen torde jag möjligen känna igen stilen. ; : Den, som nu kunnat höra Holts hjerta slå, skulle trott att det hunnit spränga fängslet, innan det blef afgjordt hvad häraf kunde uppstå. Domaren: ;Herr Siversen är berättigad härtillö ta Advokaten tog brefvet, läste och granskade det noga. Först sköt en blixt fram under de yfviga grå ögonbrynen. Derpå antog hans ansigte utseendet af ett sviket hopp. Domaren: Nå, herr Siversen? Advokaten: Jag utber mig att få läsa brefvet högt. Domaren: Det må skel — 3; Den gamle advokaten uppläste det och lät derunder sin blick ofta forskande hvila på den sidan af salen, som var tätast ihoppackad med folk. Denna blick sökte ock träffa Holts öga, men det lyckades ej, ty Holts öga stod spändt på golfvet. Då uppläsningen var slutad, gick ettsorl af ovilja genom salen, och ett mummel hördes: Det är ändå inte Hjelmen:som gjort skam