Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

Vetenskapsakademiens årshögtid, på-stora börssalen, den 31 Mars. (Forts. från gårdagsbladet.) Iakttagelserna i Sydamerika, vid den der men icke här synliga totala solförmörkelsen den 7 September sistl. år, öfverensstämma i det hela med hvad man hade tillfälle att varseblifva i Sverge vid den totala solförmörkelsen 1851. v Sistlidet år förökades antalet af de kända småplaneterna med 5, som förut icke bemärkts.. Den första, Nemausa, upptäcktes af Laurent den 22 Januari; den andra, Zuropa, af Goldschmidt den 4 Februari; den tredje, Calypso, af Luther den 4 April; den fjerde, Alexandra, af Goldschmidt den 10 September, och den femte, Pandora, af Searle, samma dag. Icke mindre än 6 kometer varseblefvos förlidet år. Bland dessa har den stora komet, som sågs i all sin glans sistl. September och Oktober, väckt största uppseendet; den sågs först, ehuru blott i starkt förstorande tuber, den 2 Juni, af Donati i Florens, men blott: såsom en svagt belyst molnfläck, långsamt skridande mot solen. Först i början af September blef den synlig för blotta ögonen, och med en kort svans åt solsidan; svansen utvecklade sig sedan hastigt; den -10 September hade den 3? längd; den 27 September 12; den 3 September 25, och den 9 Oktober ända till 509, och ox man antager att svansen då hade en mot synlinien från jorden vinkelrät ställning, så voro hans yttersta delar icke mindre än 534 millioner mil aflägsna från kometens kärna. Svansen tycktes visa en oupphörlig skiftning, liknande ett norrskens. De fenomener, som med starka tuber varseblefvos nära kärnan och fortforo från midten af September tills kometen ej vidare kunde ses, observerades fullständigast i Rom, af Rosa, och ha beskrifvits af Secchi. I början af September var kärnan ljus och väl begränsad; men den 16 utströmmade i riktning emöt solen två ljustioder, som på ett afstånd af omkring kärnans diameter veko af åt sidorna, vände sig bakut och flöto ned i svansen; fenomenet hade ungefär samma utseende; som när någon med långt hår stryker upp det från pannan och sedan låter det hänga ned på ömse sidor om hufvudet. Den 22 September visade-sig kring kärnan en solfjäderlik sektor, omgifven af en mörk båge, efterföljd af ett ljust, halfeirkelformigt töcken. Detta fortfor till-den 30 September; då kometen var närmast solen, ehuru på ett afstånd af 6,750,000 mil; kärnans midt syntes då alldeles svart och kärnan omgafs af 3 ljushöljen af cirkelformig eller parabolisk krökning; det yttersta mycket oredigt, det derinom:. ljusare, väl beoränsadt och liknande en helgongloria, det innersta ännu ljusare och sammansmältande med kärnan. Bakom kärhän voro från alla dessa höljen rätvinkliga sektorer likaso: t