Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

jorden; och detta med en noggrannhet få mindre än Vy grad. Vid akademiens årshögtid fö lidet år omimde professor Edlund några då nyss uppckta egenheter hos ljusgts kemiska strålar; en deribland var ljusets magasinering i ett slutet rör på ctt af solskenet bestråladt papper, Om ett metallrör, som inuti är fodradt med hvitt papper och tillslutet i den ena ändan, ställes mot solen på ett sådant sätt, att solskenet inkommer genom den öppna ändan och lyser på papperet en timma, och den öppna ändan sedan ställes i mörkt rum på ett fotografiskt papper och qvarlemnas der 24 timmar, så får man på papperet en tydlig bild af den öppna ändan. Om rörets motsatta ända äfven är öppen, så förlorar det hvita papperet snart sin förmåga att verka fotografiskt, men om begge ändarne tillslutas genast efter belysningen, bibehåller sig papperets fotografiska förmåga längre tid. Dessa iakttagelser af 5. Victor hafva blitvit eftergjorda förlidet år af andra och bekräftat sig; men S. Victor har sedan utvidgat rönen häröfver. Ett ibland de nyare är, att om det hvita papperet, före insättningen i röret, genomdränkes med en lösning salpetersyrad uranoxid, och begge ändarne tillslutas genast efter bestrålningen, så kan det instrålade ljuset förvaras i hela 6 månader, och dess verkan visa sig så snart röret öppnas och den ena rörändan sättes i mörkt rum intill ett fotografiskt papper. Ett annat rön är, att om det med uransaltlösningen genomdränkta papperet betäckes med en gravyr och utsättes för solljuset 7, timma, och derefter i mörkt rum skiljes ifrån gravyren, så visar sig väl på detsamma till en början ej någon verkan af ljuset; men om detta papper sedan i det mörka rummet genomdränkes med en lösning af salpetersyrad silfveroxid, så framträder på detsamma en stark och tydlig bild af gravyren, med kastanjbrun färg, och bilden kan fixeras genom papperets tvättning irent vatten. Skrifver eller ritar man i grofva drag med uransaltlösningen på ett hvitt papper, utsätter det för solskenet och sedan intet rum uppställer det på 2 eller 3 tums afstånd ifrån ett finkänsligt fotografiskt papper, :så öfverstrålar det af uransaltet upptagna ljuset på det sistnämda papperet och ger på detta en kopia af skriften eller ritningen. Hr Edlund anförde några nyare rön om förhållandet emellan vätskors och -gasers utvidgning genom värme, samt redogjorde fullständigt for Foucaults sätt att åt spegeln i hans nya teleskoper gifva parallelisk form; men utrymmets begränsning nödgar oss att förbigå dessa i vetenskapligt hänseende vigtiga upplysningar, för att öfve:gå till slutet af hr Edlunds föredrag, som angick ett ämne af allmänt och högst vigtigtintresse, nemligen förhållandet emellan värme och mekaniskt arbete, och-hvarmed, bland annat, den så allmänt begagnade ångkraftens verkan, så väl som effekten af luftens utvidgning i varmluftsmaskiner, står i det närmaste sammanhang. Genom de undersökningar höröfver, som för omkring 15 år tillbaka börjades och alltjemt blifvit fortsatta sedan, har man nu kommit till den slutsatsen, att ett visst gifvet värmsbelopp kan förvondlas till ett visst belopp mekaniskt arbete; samt tvärtom: att detta belopp mekamska arbete kan åter förvandlas till det förstnämda beloppet värme, d. Vv. s. att begge blott äro två olika naturuttryck af samma sak. De vibrationer hos ethern eller hos materien, hvilka förorsaka hvad man kallar värme, omsätta sig nemligen till en förflyttningsrörelse vid förvandlingen till mekaniskt arbete, och arbetet tvärtom till värme alstrande vibrationer. När ett visst belopp värme upphör att vara till såsom värme, uppkommer i stället . ett motsvarande belopp mekanisk rörelse, och då ett visst belopp mekaniskt arbete förbrukas, uppkommer deraf en bestämd värmegrad. På de mest skilda vägar har man vid undersökningen härom kommit till nära öfverensstämmande resultater. Bland profven härpå anfördes följande. Joule hade användt mekanisk kraft, för att genom gnidning frambringa värme och funnit att när det förbrukade mekaniska arbetet jemfördes med det erhållna värmet, så visade sig, att den värmemängd, som åtgår för att uppvärma ett skålpund vatten 1 grad, medtager för sitt frambringande ett mekaniskt ärbete, lika stort med det som fordras för att lyfta en skålpundsvigt 1400 fot högt; denna siffra fick namn af värmets mekaniska eqvivalent.. För att på annat vis utröna samma eqvivalent undersökte Kupffer den förlängning, som metalltrådar undergå vid en gifven belastning, och beräknade deraf huru stor förlängningen skall ha blifvit, om trådarne hade utvidgat sig likformigt åt alla sidor. Härmed jemförde han den allsidiga utvidgning, som värmet förorsakar hos samma trådar, och fick derigenom ett värde på värmets mekaniska verkan. Enligt denna bestämning fanns värmets mekaniska eqvivalent vara 1500. Öfverensstämmelsen mellan begge försöken är ganska tillfredsställande så snart maa tager i betraktande:de många orsaker till fel. som inverka störande på försök af detta slag. Ett annat prof har erhållits af Regnault vid undersökning af gasmassors värmeförhållanden: han fann att det värme, som försvinner då en gasmassa utvidgas, ör beroende af det mekaniska arbete, som gasen åstadkommer under utvidgningen. 4 I sammanhang härmed ha försök anställts till bestämmande af den värmemängd, sem förorsakas genom verksamheten hos en elektrisk stapel. Dervid har visat sig, att när man sammanräknar det värme, som uppkommer så väl hos sjelfva stapeln som i den star pelpolterna förenande ledningen, så tås en VETERANER TORGET SERA