Aftonbladet – 2 april 1859, sida 2

Domaren: Hade herr Holt druckit mycket? Moss: Nej, han dricker gt mycket. Moss steg tillbaka. Men nu kastade han en blick på dottern, och Majken tyckte sig förstå att i den blicken stodo orden: Väntal eller Vi få selb 2 Domaren: Känner nämden något om herr Holts förhållande och vandel?m Vid denna fråga blef åter ett sorl i folkhopen. Holts namn hviskaaes i hvar vrå. Domaren: ;Tyst der... Hvad svarar nämden? Svaromålen utföllo olika. Den ene ville veta att Holt icke gjort sig känd för oärlighet eller något ondt, en annan att han hört sägas åtskilligt om herrn der, såsom att han häde ett högfärdigt sätt mot folket, var nidsk i handeln och just icke mycket omtyckt — åtminstone hade han hört det af fiera. Kommissarien: Herr Hjelms förtäckta påpekande om jäf mot sin kompanjon -synes lika sesynnerligt som herr Siversens förtäckta anspelningar på herr Holts hemkomst från kapellgården. Må det emellertid innan ransak ningens slut stå herr Hjelm fritt attstyrka sitt Jäf, om han kan ! Domaren lät nu vittnena framträda. I anledning af de sista så besynnerligt tills komna framställningarne mot Holt följdes denne af hvarje blick, då han jemte de öfriga ned: lade sina fingrar på: den heliga boken. Men Holt tänkte endast på den stora vexeln, som han förut dragit på sitt samvete, och lät derpå den djupa lögnen om sannfärdighet gå öfver sina läppar. Då detta var gjordt, kändes det liksom hade han satt namn och sigill under vexeln. Nu hördes domaren med varma och bevekande ord varna samtliga vittnena för mened och förmanade dem att strängt hålla sig vid sanningen. En bögtidlig tystnad ingick,