Aftonbladet – 1 april 1859, sida 3

vitsorda Hjelms påstående, kostade n förfärlig ansträngning. Hans hufsjade redan dansa omkring vid tanken hans nattbesök hos främlingsfiskaren woligea komme fram. Nu måste det erhålla en helt annan färg än hvad smuglerifrågan kunnat gifva det. : Han var här i egenskap af vittne, men huru skulle det gå med vittnesmålet, ifall han blef upptäckt som angifvare? SSA Der Emilia nu i hemmet satt utan en sekunds lusn, uppkallande alla olyckans bilder, anade hon ej huru fullständigt hon fångat Holt och hurw han nu i sin själ rasade mot den svaghet, som gjort honom till byte för hennes skarpsinhighet). Domarens blick hvilade länge och pröfvande på Holt. Derefter vände han sig åter till Hjelm och yttrade: Förklaringen är icke osannolik, ehuru en sådan visitation, zom, den. hvilken herr Hjelm tycktes befara, icke hör gerna kunde ske af kommissarien. Bjelm (med värdighet): Jag kunde ej gerna drömma om att blifva blottställd för någon så ärerörig visitation som : den verkställda... Emellertid vågar jag ödmjukast anhålla att få antaga Herr Siversen såsom biträde i min försvarstalan., Advokaten Siversen: Sedan det ännu qvarstår i vår lag att en för brott tilltalad person icke får begagna biträde i rättegången utan domarens särskilta tillstånd, så får jag ödmjukast framställa om ett sådant kan mig beviljae? Domaren: Med undantag af de frågor, som gälla sjelfva faktum, uti hvilket den tilltalade sjelf måste afgifva svar, må det vara herr Siversen obetaget att meådela honom. det biträde hvaraf: han anser sig vara i behof. Den gamle advokaten -bugade sig djupt.