Aftonbladet – 1 april 1859, sida 3

Skeppet Magda och dess besättnings öden ). Då vi seglat ett stycke, yttrade de flesta i styrmannens båt, att de för sin del funne det fördelaktigast att landstiga och landvägen begifva sig till Port Essington. Kaptenen, som föga litade på dessa vildars vänlighet, hvilken vid första gifna tillfälle förvandlar sig till den rysligaste grymhet, sökte på allt sätt att afråda dem från detta företag och förestälde dem de vådor, med hvilka det var förenadt. Huru ville de, en liten hop af nio man, värja sig för de anfall, som vildarne efter all anledning skulle göra mot dem. De svarade, att de ingenting hade att frukta, då de vore försedda med vapen. Kaptenen satte sig dock ännu deremot, men sade slutligen, då de blefvo allt för enträgna i sin anhållan att få gå i land, att de kunde begifva sig hvart de ville; han hade emellertid gjort allt hvad på bonom ankom för att afböja deras ofärd; de finge sjelfva stå sitt kast. Vi vände derefter om och började, som det var motvind, att kryssa nedåt bugten. Den andra båten, som var ett godt stycke bakom oss, kryssade äfven, och vi höllo våra blickar understundom på densamma för att ej förlora den ur sigte. Vi sågo då huru den gjorde slaget åt land, och väntade att snart se den åter göra slaget utåt sjön; men förgäfves. Som vi dock i det, längsta ville betvifla, att de dristat sätta sitt vågsamma förslag i verket, trodde vi, att afståndet eller andra omständigheter hindrade oss att se dem, och fortsatte vår färd samt anlände omkring kl. 3 till den vik, der Port Essington skulle vara belägen. Vi seglade upp ett stycke i densamma, men vågade icke fortsätta, då vi på stränderna varseblefvo vildar, som voro sysselsatta att göra upp eld. Några simmade äfven ett stycke ut emot oss under ett obyggligt skrik och vrålande. Som vi trodde att vi blifvit vilseledda af vildarne, var vår första tanke att vända om; men då vi i detsamma fingo syn på trenne stolpar, som voro nedslagna i botten och upptill sammanhöllos af en jernsprint, lät detta oss förmoda att vi dock skulle hafva den eftemlängtade staden i grannskapet, och vi beslöto, att, sedan vi först sökt rätt på den andra båten, tillsammans med denna företaga seglingen uppåt viken. Då vildarne sågo, att de icke för afståndet kunde komma till oss, simmade de tillbaka, och vi seglade åter till den vik vi på morsonen lemnat. Af våra olyckskamrater funno ) Se Aftonbladet n:is 71 och 74. ELSE