Aftonbladet – 1 april 1859, sida 3

PORTUGAL. Den nya ministeren under hertigerfs af Terceira presidium, hvilken efterträdt ministeren Loul, beskrifves uti en korrespondens från Lissabon af den 17 Mars, till Times?, såsom det fullständigaste kabinett, sedan många år tillbaka i Portugal. Den är sammansatt af ett större antal talangfulla män än man varit van att se uti de portugisiska ministererna. Den är en fusionsminister, hvars hufvudelement består af s. k. progressista-regeneratorios. Uti deputerade kammaren skall den tvifvelsutan röna en stark opposition från de s. k. progressista-historicos, men likväl kan man räkna på, att ministeren skall vara säker om majoriteten. Såsom orsaken till Loulekabinettets fall uppgifves af några stridigheterna rörande koniraktet beträffande anläggningen af jernbanan mellan Lissabon och Oporto, af andra åter den inre svagheten hos kabinettet, som endast bestod af de fyra ministrarne: Loulg, Avila, Carlos Bento och Sa da Bandeira, och hvars alla försök att rekonstituera sig slogo felt. Det nya kabinettet är sammansatt som följer: Terceira konseljpresident och utrikesminister, Fontes Pereira de Mello inrikes-, och Casal Ribeiro finansminister, Serpa Pimental minister för de offentliga byggnaderna, Martins Ferrao justitie-, och general Ferreti krigsminister. POLEN. Från Warschau berättas följande: Den 18 Mars kl. 10 om morgonen skulle en messa hållas och minnesfest firas i en af stadens kyrkor öfver Adam Mickiewicz, S. Krusinsky och Julms Slowacky. Festen hade ej blifvit tillkännagifven i tidningarne, men man hade ej heller gjort någon hemlighet deraf, i följd hvaraf kyrkan vid den utsatta tiden var fullpackad med åhörare. Men i det ögonblick, då gudstjensten skulle börjas, ankommo kyrkotjenare, hvilka i största skyndsamhet bortburo katafalken, utsläckte vaxljusen o. s. v. Församlingen visste ej hvad detta allt hade att betyda, men slutligen erfor man, attfesten i sista ögonblicket blifvit af polisen förbjuden. Folket aflägsnade sig tyst och stilla, men med en djupt smärtsam känsla. Denna polisåtgärd förefaller så mycket sällsammare, som kejsar Alexander II för kort tid sedan upphäft förbudet mot skalderna Mickiewiczs och Slawackis verk, hvilka han i sin ungdom gerna läst. Krasinskis verk ha derderemot ej varit förbjudna. KOCHINKINA. Underrättelserna om den fransk-spanska expeditionen äro bedröfliga. Den har stött på långt större hinder än man väntade; och derjemte har den att kämpa med allehanda sjukdomar. Af 1000 soldater äro mer än 110 döda; matroserna hafva lidit mindre, men äfven af dem är ett stort antal bortryckt. Samtidigt härmed flyter de kristnas blod i strömmar och missionärerna jagas såsom vilda djur. Amiralen kan icke uträtta något af brist på trupper, och ett rykte går att expeditionen till Huå skall vara uppgifven.