Aftonbladet – 1 april 1859, sida 2

de beslutade jernvägarne. Men hvar förekommer, och hvem hade meddelat en sådan föreskrift? Slutligen yttras, att emedan fullmäktige vågade utsätta sig för denna risk — den nemligen att låneoperationen kunnat gå öfver ända och lånet blifva dyrare än 6 procent årligen — och för det ansvar, som i sådant fall skulle drabbat dem, bör man också hålla dem räkning för hvad de derigenom lyckades bespara staten, om de än måste deln förtjenstenr deraf med presidenten Å. och med ödets skickelsern. Det är ganska beskedligt att sålunda treskifta förtjensten och blygsamt att åtnöja sig blott med en tredjedel, under det en tredjedel lemnas åt hr Å. och en tredjedel åt försynen. Så mycket är dock med denna lilla strid redan vunnet, att äfven den, som fört fullmäktiges talan, godkänner vårt påstående om olämpligheten af det sätt, hvarpå riksgäldskontoret är organiseradt. Vi taga derpå fasta, och hoppas att de nuvarande fullmäktige icke skola underlåta att vid nästa riksdag föreslå en reorganisation af nämde kontor. Uppsatsen i Posttidningen vidrör åtskilliga specialförhållanden, som gå presidenten Akermans afgifna berättelse så nära på lifvet, att vi taga för afgjordt, att han sjelf icke underlåter upptaga den utkastade stridshandsken. en