Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

stunden medTHorborg, du kan ej tro hvad jag uppskattat din Handling i afseende på kapten Geistern, som du säkert mycket fästat dig vid 7: Jag — ochhvarföre skulle jag -det?i frågade den ungar flickan; och hennes:i dag ganska bleka kinder fingonu enchög färg. Derföre att du visst: i dubbelt fall varit hans vårdarinnaj och: att det således.icke kunde tillgå annorlunda än att:han:.skulle intressera dig, helst han minsann-fört oro:och-hemligheter med sig från första -börjans: Det var mod hos: dig att visa bort honom;:men gränslöst ädelt var det emot 058. Nu blef Thorbörgs färg ännu starkare.. Hon kände sig ytterligt besvärad af Emilias Ioford. Saken var den, ett hon ej förmådde utredä sin handlings rätta grund, och hon blygdes öfver att nödgas erkänna för sig sjelf atthon ej gått upp till kaptenen med det uppsåt, som hon der utförde... Det måste således åntagas att någonting i deras samtal väckt och påskyndat dennå ide, som hön väl ändå; ehuru outredd, måtte ha haft gömd i någon vrå af — sinnet. s Ifall Emilia, icke varit. så upptagen med sina egna förhållanden, skulle hon hafva sett och anmärkt mycket, men nu såg och märkte hon ingenting. Hon talade för. Thorborg.: och trodde att denna följde hvarje hennes. ord S Under tiden språkade Gudm:r och Hjelmi salen; ochföljden af det samtalet blef att löjtnanten andra morgonen ledsagade Hjelm: på en liten resa till uppsökandet af en person, hvars bekantskap vi framdeles få göra. Naturligtvis hade Hjelm dessförinnan samlat alla de uppgifter, som Emilia trodde sig böra gifva. Hon hade ansett -klokheten :for