Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

åsigten, att detfär menniskor, ej riksdalrar, som skola välja riksdagsmän, så ha de visserligen icke alltför skrupulöst afvägt röstförhållandet mellan de olika klasserna af skattande, men som det likväl alldeles icke varit deras afsigt att endast föreslå en förklädd per capita-röstning, så ha de icke förbisett den vigtiga omständighet vi bär påpekat, ehuru de lika litet som någon annan kunnat eller kunna i siftror fram!ägga resultatet af en befäkning öfver skalans tillämpning, förr än magistratens nya efter förändrade grunder upprättade förteckningar blifva tillgängliga. Skulle resultatet då, emot hvad de förmodat, blifva, att blott ett ringa fåtal komme i de öfre röstklasserna, torde deicke finrras obevägna : att något nedsätta det afgiftsbelopp, som berättigar till erhållande af-2 röster. De vilseledande siffror, Svenska Tidningen dukar upp, ha emellertid försatt henne sjelf i verklig extas. Vi fråga — utbrister hon — om det icke är ett hån a:t-erbjuda en hufvudstad en sådan valordning. Detta yttrande lemnar oss ett sällspordt tillfälle att förklara oss vara af samma mening som vår motståndare. Ja, vi gå ännu längre: det är icke blott ett hån, det är en skymf mot Sverges hufvudstad, att erbjuda den en sådan valordning; det är en skymf att säga till denna bhufvudstad, att råhet och okunnighet der herrska till den grad, att medlemmarne af dess genom qvalifikationer och undantagsstadganden strängt kringskurna och derföre ganska fåtaliga valmanskår icke äro värdiga att åtnjuta samma rättighet, som i alla andra representiva stater, utan undantag, blifvit valmännen tillerkänd — rättigheten att sinsemellan gälla lika och fi afgifva hvardera en röst. Detta är verkligen en skymf mot hufvudstaden, en skam och neså för vårt land. Men saken kan för det närvarande tyvärr icke hjelpas, då vår regering uttryckligen förklarat, att det skulle vara för samhällets lugnt fortgående utveckling mindre betrygganden att nu gifva dem denna rätt. De, som föreslagit den ifrågavarande röstskalan, ha måst böja sig under den sålunda dekreterade nödvändigheten, ehuru de för sin del visst icke förbisett, att hvad de föreslagit är ett hån, en skymf mot bhufvudstaden. I sin artikel nummer 3 anmärker Svenska Tidningen emot de under arbete varande röstlängderna, att för näringsidkare upptagas utskylderna både för borgerlig rörelse och för fastighet, men för husegare endast för fastighet. Ändamålet med anmärkningen är påtagligen att vindicera åt husegande embetsmän rättigheten att rösta äfven för de afgifter de erlägga för sina löner o. s. v. Vi medgifva, att då grundlagen talar om röstning efter hvad hvar och en skattar, utan att tills lägga: i och för den egenskap, som gör honom valberättigad, så kunna onekligen olika meningar härom uppstå, och man har här en af :de otaliga svårigheter vi ofta antydt såsom oundvikliga för den händelse en skatteröstning härstädes skulle komma i fråga. Detta, hoppas vi, skall dock ännu kunna undvikas och i sådant fall ligger icke synnerlig vigt på nyss antydda omständighet. Vigtigare för ögonblicket är att afgöra, hvilka som böra upptagas i förteckningarne. Här stöter man genast på den förut omtvistade frågan: hvilka äro de yrken, som till borgerliga näringar räknas? Till hvilka orimligheter det leder, om man sätter sig att efter tycke och smak besvara denna fråga, derom vittnar beslutet, att från valrätt utesluta stadens åkare, eburu de idka ett yrke, som, äfven i: minsta skala utöfvadt, erfordrar en ganska dyrbar materiel och vid hvilket i de flesta fall användas flera tjenare eller arbetare. För att undvika dylika orimligheter bör man tillse, om icke någon lagfinnes, på hvilken man kan stödja sig. En sådan lag är, enligt vår åsigt, den af rikets ständer uppgjorda bevillningsförordning. Der uppräknas, i 105, de yrken i stad) för hvilka afgift erlägges såsom för borgerlig näring. Naturligtvis finnas bland dessa ganska många, som ej kunna gifva valrätt, emedan de falla under de i 14 5 3 mom. R. O. uppräknade undantagskategorier. Men klart synes vara, att alla, som skatta för borgerlig näring, äfven måste anses utöfva ett yrke, som till borgerliga näringar räknas, och följaktligen äfven böra åtnjuta valrätt, såframt de icke falla under de i nyssnämde grundlagsstadgande uttryckligen uppräknade undantagskategorier. Det vore önskvärdt och skulle bespara mycket trassel, om magistraten stödde sina åtgöranden i saken på någon sådan laglig grund. Kronprinsen-regenten har idag hållit kotiselj. RR RAN Malt har oo oKklint Prettirdningen