Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

stone som den regeln gäller i hvarje öfverläggande församling, att votering icke kan förvägras, så snart den af en enda närvarande fordras, Vi hade kunnat tillägga, att hela den olägenhet, som under vanliga förhållans den kan bärflyta af ett handlingssätt, sådant som den endes, är den, att församlingen besväras med några onödiga voteringar, men att deremot vid en valförrätning — hvarom ju här i sista hand är fråga — en endes oefterrättliga .envishet? icke. har. det allra ringaste att betyda, nemligen för så vida 2den ende? icke råkar vara en storskattande, och dertill lagstiftningen nog abderitisk att på sådan grund tillerkänna honom ett inflytande, genom hvilket han: kan: slå hundradetals af sina mindre förmögna, menitill äfventyrs mera kloka och mera redliga medborgare ur brädet. Vi hade kunnat erinra; att det: är just genom en sådan lagstiftning som den enskiltes envishet (eller hans ännu sämre egenskaper) kan blifva för alla öfriga, för det störa hela, vådlig och olycksbringande. Vi hade kunnat erinra — men, lika .godt, hvartill skulle det ha tjenat? Det kunde genom alla dessa inkast ha. blifvit omöjligt att : hvälfva på ?massan? ansvaret för en endes oefterrättliga envishet. Och detta var ju den politiskt redliga afsigten med . vår yrkesbroders gårdagsutgjutelse, en afsigt så lofvärd, att det vore synd att korsa densamma. Hvad nu särskilt angår beskaffenheten och följderna af den endes, — eller för att ändtligen vämna honom vid namn, af hr ÅÄrnells nenvishet,-vid lördagens sammanträde, så lära vi knappast behöfva säga, att vi ingalunda anse hans förfarande politiskt välbetänkt eller resultatet deraf på något sätt tillfredsstäilande: Till en början vittnar det alltid om mindre god takt, att ensam emot en hel församlings nästan enhälliga önskan påyrka en votering, och Vi anse för vår del, att det hade varit ganska önskvärdt, om, på sätt föreslaget var, valkretsindelningen bade blifvit i sin helhet vilkorligt afgjord. Man hade då haft, så att säga, en fast utgångspunkt vid bestämmandet if röstgrunden, alldenstund man vetat på hvad sätt och under hvilka vilkor den skulle komma att tillämpas. Men vi kunna, allt detta oaktadt, icke unlerlåta att påminna derom, att resultatet på det bela nu blef genom hr Årnells åtgörande alldeles detsamma som det, hvilket åsyftades zenom den af hr Schartau begärda och af honom länge — äfvenledes mot flertalets önskan — påyrkade voteringen. Och om det nu vårit genom en afhr Schartau, eller någon annan penningdyrkarnes taleman, begärd vo tering, som förhandlingarne blifvit afbrutna månne Svenska Tidningen äfven då skulle ha anfört denne endes oefterrättliga envishet såsom ett bevis på vådorna af smassans välde? Vi drista tillsvidare tvifla derpå. För öfrigt behöfver man visst icke vara skarpsynt för att inse det egentliga motivet till hr Arnells hbandlingssätt vid tillfället Det är för ingen hemligt, att bland de liberala äro meningarne mycket delade angående företrädet af val i kretsar eller val genom listor med 10 namn, och att en stor fraktion finnes, som ej vill gå in på det förra valsättet, förr än det visat sig om en någorlunda liberal röstskala blir antagen. Då nu hr Årnell tillhör antalet af dem, som i sjelfva verket helst önska liströstning, så är det temligen naturligt att ban ville hålla denna fråga öppen till dess det visat sig hurudan skalan blir. Vi, som i alla händelser anse valkretsarne fördelaktigare, gilla icke detta resonnement, men vi kunna likväl ganska väl fatta det och anse det åtminstone lika politiskt redligt som 1e motiv den andra sidan kunde hafva för sina bemödanden, först att få valkretsarne ovilkorligt antagna, sedan, då detta icke ville lyckas, att föranleda ett uppskof. Artikeli nummer 2 går ut på att bevisa den ytterliga lättsinnighet, Kvarmed man gått till väga, då man upprättade det förslag till röstberäkning vid riksdagsmannaval, som. stod att läsa i torsdagens Aftonblad. Bevisen bestå uti några siffror; sammanIragna utur de förteckningar, som magistraten förliden sommar lät upprätta, särskilt öfver näringsidkare och särskilt öfver husegare. Sedan Svenska Tidningen i torsdags, påtavligen för att åstadkomma splittring bland de liberala, insinuerat; att. genom dei ifrågavarande röstskalan det skulle blifva penningearistokratien, som komme att erhålla ett. förökadt inflytande, finner tidningen nu, att. tillämpningen af denna skala skulle i: sjelfva verket vara en per-capita-röstning; enär, eÖligt de hämda förteekningarna, blott 185. näringsidkare och 59. fastighetsegare skulle erhålla tvådubblad eller tredubblad rösträtt. Nu råkar emellertid. Svenska Tidningen, i sin ifver attadvocera penningeinflytandets rätt, att. fara fråm medett. ytterligt lättsinne, Bevis derpå är, att hon helt oeh hållet förbisett. den vigtiga. omständigheten, att. uti. det i Aftonbladet införda förslag, finnes infördt det stadgande; att den; som. är. .båae näringsidkare och fastighetsegare, skulle ega rösta för sam manlagdabeloppet af de afgifter han. i dessa egenskaper till-fattigvården erlägger... Då nu. förhållandet ärsoeh alltid måste blifva, att en mängd näringsidkare äfven. äro husegare, så följer deraf, att. antalet af:dem, som enligt denznämda skalan. erhålla. fördubblad rösträtt, blir högst betydligt större. än. .som kan synas uti de af Sveriska Tidhivgen begagnade förteckningarne; hyilka,icke lemna ringaste ledning, ens för en approximativ beräkning öfver huru enskala, sådan som den föreslagna, skulle slå sig ut i verkligheten; Då de, som föreslagit ifrågavarande skalajutgåttfrån den grundesk KISS AGOr I stunden medTHorborg, du kan ej tro hvad jag unnskattat din HKändling i afseende på