Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

sjelf. att det skulle blifva alltför tvångfullt på alla sidor. Tänk, . när Majken får veta allt dettalv inföll Thorborg, Jag skref med postbudet några rader,, förklarade Gudmar, och är farbror Möss det minsta bättre, ha vi henne snart här... Men får jag nu språka enskilt med dig, Hjelm? Det är just hvad jag önskar — men du får tillåta mig att äta under tiden, ty på en sådan dag som denna ha vi totalt glömt bört middagen. Åke, Åke, min, stackars vän, att du nu skall svälta tilll. Men det skall straxt vara framme. Jag har minsann haft helt annat än husmorsåligganden att sköta. Huru, Emilia — du har kanske verkställt... Åh, jag har verkställt mycket jag. Om du kommer in i sängkammaren, när du ätit din middag, så får jag berätta dig fullständi? gare hvad jag i flykten ändå ej kan låta bli att nämna, nemligen att Holt icke har mer gods i magasinet än vi bafva Kär inde. Och det har jag på köpet bevisat honom. Hvilken qvinna hon är, — sade Hjelm, beundrande vänd till Gudmar — rådig, öm, klok, modig... kanske för mycket djerf ändå tb Klokheten är icke djerf, svarade Emilia, ty den beräknar hvarje dråg... .. Men kom, Thorborg, så få vi, sedan jag tittat in i köket, sitta och språka lite grand för 0ss sjelfva I . Hon slöt Thörborgs arm i sin: De unga damerna försvunno, Emilias titto åt köket var verkställd på några minuter. Uljana bade längesedan lagt duken på bordet, och köksan hade längesedan både kokat, torkat och bränt upp fisken...... Du kan icke, trö., tog Emilia till orda, när hon nu kommit. i den rätta förtroende?