Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

Alla goda ting äro tre; så ock Svenska Tidningens gårdagsartiklar i valordningsfrågan. Vi hade hoppats kunna några dagar förskona våra läsare från polemik i detta nog ofta återkommande ämne; men då det är af vigt att vi icke genom iakttagen tystnad kunna anses ha gillat de på grund af vrängda framställningar dragna falska slutsatser, till bvilka Svenska Tidningen söker komma med anledning af de senaste tilldragelserna i valordningsstriden, så nödgas vi, fastän äfventyrande att trötta en och annan läsare, yttra några få ord om vår motståndares gårdagsartiklar. A Den första artikeln — för att gå i ordning med frågorna — söker för tusende och andra gången uppfriska de menlösas förskräckelse för det massans välde, som förmenats kunna blifva en följd af den lika rösträtten, om densamma här hade blifvit införd: Men hvilket nytt och varnande exempel på vådorna af massans, välde menar välläsaren att man nu har att åberopa? Jo, hör och fasa, läsare. Då i lördags våde högra och venstra sidan lika ifrigt önskade två riksdagsmäns val af hvarje valkrets, å omintetgjordes: detta, tills vidare åtminstoae, genom en endes oöfterrättliga envishet. Således: måässan, d: v. s. en ende, eller en ende, d. v. 8. massan. Sköna logik, slående bevisning! Huru vore let väl möjligt att något invända mot: denna Jalomos-vishet! Hade vi dristat. våga försöket, skulle vi möjligen ha satt i fråga, huruvida -icke den omständigheten, att både högra och venstrå sidan lika ifrigt önskade två riksdagsmäns val if hvarje valkrets,, just bevisade att mas3ann, vid detta. tillfälle var gånska resonabel. Dock, hvad betyder väl. här. högra och venstra sidan, d. v. s. hela den tillstädesvarande församlingen ?. Hir är fråga om massanp, ock me ssan, det är detine ende, som genom sin oefterrättliga envishet gjorde alltsammans öm intet. Visserligen hade vi också kunnat invända, itt om det än lyckats vår penningedyrkande medbroder och hans vänner att reducera denne vådlige ende till en hundradel, ja en tusendedel af en politiskt berättigad medborzare, så hade det lika väl stått i hans makt att vid ett tillfälle sådant som det ifrågavande göra alltsammans om intet, så länge åtmin