Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

öfverläggningar rörande kontraktetsreduktion, och sedan fullmakt sistnämde dag ifrån fullmäktige i riksgäldskontoret ankommit, blef kontraktet definitift undertecknadt, hvarefter presidenten: Å. genast återvände till fäderneslandet. : De af presidenten: Å. företagna resorna till London voro icke alldeles fruktlösa. Detlyckades honom att genom generalkonsul Totties bemedling och emot dennes. garanti förskaffa riksgäldskontoret . på jemförelsevis lindriga vilkor en kredit af -100,000 på tre månåder; hvilken; för fullgörandet af rfiksgäldskontorets oundvikliga betalningar, vär älldes les nödvändig. pe Af presidenten Akermans, här endast i ett kort sammandrag meddelade berättelse, uti hvilken. förekomma flera ganska intressanta partier, som vi. dock nödgats förbigå, är det iskådligt, att om lir Akerman redan från början haft fria händer och säledes i rätta ögonSlicket varit försedd med fullständig fullmakt, hadelåneaffärenbestämdt kunnat uppgöras skyndsammare och sannolikt på något billigare vilkor än fallet sedan blef. Obestridligt är, att presidenten Åkerman vedlagt stor :förtjenst uti behandlingen af lenna låneaffär, hvilken försvårats, i det han var stäld emellan fullmäktige å ena och spekulanterna å andra sidan. Underhandlingen försvåradesi icke ringa mån äfven deraf, att ett annat svenskt statslän — tolf millioners!ånet — samtidigt negocierades, och af anIra personer — hrr Cervin och Willerding. Beträffande nämde lån, måste det förefalla i hög grad anmärkningsvärdt, det bemälde hrr icke ansett behöfligt att om underhandlingarne rörande samma lån offentliggöra någon berättelse, på samma sätt som hr Åkerman gjort rörande den låneaffär honom blifvit anörtrodd. En dylik berättelse hade varit och är ännu desto mera i sin ordning, som allmänheten, hvilken saken närmast rörer, derigenom kunnat erhålla en närmare förklaring hvarföre detta statslån upptogs just i Hamburg, ehuru; såsom kändt är, penningeställningen. der, vid. den tid lånet afslöts, var mera rörtviflad--än på någon annan plats i hela Iyskland, och hvilket äfven föranledde presidenten Åkerman att icke ens försöka en negociation rörande jernvägslånet i Hamburg — en åtgärd, som äfven gillades af samma person — hr Heine — med hvilken, i förening med nordtyska banken, statslånet strax derefter dock kontraherades. Af rikets ständers bankrevisorers berättelse, afgifven förlidet år, inhemtas intet rörande berörde uriderhandling, så att hrr Willerding Cervin ieke ens dertill kunna hänvisa allmänheten. Deri intages blott det upprättade kontraktet om lånet, men tillika meddela revisorerna det märkliga förhållande, att i nämde kontrakt var 4 så otydligt uppställd, att stridighet rörande tolkningen af densamma snart uppstod, hvilken senare slagit ut så, att nämde paragraf blef uttydd på det sätt, somlångifvarne åstundade. och som var uteslutande till deras fördel. Det vill således verkligen synas, som hafva hrr negociatörer icke varit fullt inne isitt kall, och att vetskapen derom föranledt dem att icke afgifva någon berättelse om sina åtgärder.