Aftonbladet – 29 mars 1859, sida 2

Jo, han har min själ sagt och gjort många saker! menade Gudmar. Han har så godt som kört: ut: kapten, Geistern: han, måste partu flytta i morgon. Jag känner igen på. det der, hans. hetlefrade hufvud, men kärnfulla och ädla hjerta !v återtog Hjelm. Det är likväl. en: fullkomlig orättvisa mot kaptenen: han utöfvar en, rättighet. Icke kunde ban:som främling känna mig... Dessutom vann han min bögaktning vid slutet af visitationen. Han sade. några. ord, som gjorde mig godt; och ifall vi något hvar satte oss i hans ställe ,.. Ack, kära Åke, afbröt Emilia, skall han nu af dig till:och med ursäktas? Å Jag har icke sagt dig, min älskade Emilia, att ifall han påyrkat det, skulle kommissarien under: dessa :omständigheter försäkrat sig om min person. Men de-ha nöjt sig med mitt ord att jag infinner mig vid utfäst tid. Emilias hufvud sjönk några tum. Gudmarskyndade att prata bort det ängsliga intrycket. Jag vissten, sade han, att Hjelm skulle vara nog frisinnad att icke tillräkna främlingen, som befinner sig uti en så ovanligt svår belägenhet, de pligter, han för. sitt sanmvetes lugnande ansett sig böra iakttaga. Att emellertid far, som är så häftig, i sin rättmätiga harm lät kaptenen umgälla denna handling, är mindre att undra på; men att vår betänksamma och rättvisa Thorborg, sjelfva mitt lilla helgonbarn, före farsgubben uppsagt kapten Geistern gästfrihet — se det var ännu underbarare. : S : Gud, Thorborg, hvad jag älskar digl utbrast Emilia. Nå, sade : Hjelm, kan ej du, Gudmar, ställa. det der till rätta? Med far och Thorborg emot mig — det vore visst värdtl Dessutom insåg Geistern