Aftonbladet – 28 mars 1859, sida 2

eger hvarken upplysningar eller initiativ. Monitören har varnat allmänheten att taga sig tll vara för slutledningar, grundade på tidningarnes yttranden. Man har bittert beklagat sig öfver dessa sväfvande och orimliga rykten, dessa allmänna beskyllningar, som uppdiktas af illviljan, Kringföras af lättrogenheten och -antagas af fåvitskheten. Detonda måste i.sanning vara ganska verkligt, då det kan framkalla dylika protester, hvilkas häftighet bildar en så märklig kontrast med det lugna allvar; som vanligen utmärker det officiella språket. ; Men: är. det väl-nog att sålunda antyda: det. onda? är ej tiden. omsider inne att uppsöka-dess verkliga orsak? Här komma vi att skilja oss från Monitören, eller att åtminstone sannolikt gå något längre än han. Karakteren af denna moraliska sjukdom, som väcker bekymmer hos alla ädla sinnen, är den oroliga lättrogenheten hos opinionen, som i sin passiva nyfikenhet förbryllas af stridiga underrättelser ochicke förmår att på egen hand taga sitt parti; men denna. opinions ställning är en verkan, icke en orsak ;-den är den naturliga följden deraf, att pressen förlorat sitt initiativ, och att ingen politisk diskussion eger rum. Skulle väl opinionen hafva kommit till den förbistring, hvaruti. vi nu finna henne, om tidningarne diskuterade systemer i stället för att kolportera rykten? Ett offentligt förnuft kan ej bildas utan en verksam och oaflåtlig diskussion af allmänna intressen; det är endast för detta pris som opinionen kan återupprättas och befästas. Då fråga uppstår för en-regering och ett folk att fatta ett beslut af sådan vigt, som man nu föreslår Frankrike, våga vi påstå, att hvarken ett folk eller en regering eger rätt att afvisa offentliga råd från de mest berömda eller de mest anspråkslösa medborgare, dem -fosterlandets intressen förena i samma rättigheter, samma pligter. De mäktiga stämmor, hvilka Frankrike mer än en gång hört och med bifall helsat, och hvilka det skulle vilja rådfråga vid en vändpunkt i sina öden, äro ännu icke Gud vare lof förstummade i döden, men de ha sjelfva ålagt! sig tystnad. Dessa berömda män, som vi här ej behöfva nämna, eller dessa anspråkslösa män,:som ännu icke hafva något namn, gifva de icke i detta fall vika för en till ytterlighet drifven . misströstan, och ha de väl rätt att bibehålla en ovilkorlig tystnad? För vår del tro vi ej detta; men vi nödgas erkänna, att de i lagstiftningen för pressen finna åtminstone en ursäkt för sin beklagansvärda tystnad. Man skall ej beskyHa ossför brist på moderation, om vi tillskrifva denna lagstiftning, som det må tillåtas Frankrike att betrakta såsom provisorisk och i behof af reform, en stor del af. det förlamningstillstånd, hvaruti den politiska diskussionen och den allmänna andan tillsammans nedsjunkit. Monitören har funnit för godt att underrätta främmande länder, det franska pressen icke är underkastad censur och attregeringen icke på densamma utöfvar något preventift. inflytande; -men skriftställarne i Frankrike kunna icke glömma, att pressen icke står under allmänna lagen, att det icke är möjligt att utgifva eller sprida en tidning utan administrationens tillstånd, och att den sträffbestämmelse, som fått namn af varningar; och som kan jemte undertryckandet af Jen. . tidning, medföra förlusten af. ..den egendom, som deraf -representeras,tillämpas af verkställände makten på förbrytelser; hvilkas art den sjelf bestämmer, och som hvarken äro karakteriserade eller förutsedda i positiva lagar. Blotta tanken på denna undantabslagstiftning, hvilken tidningspressen är underkastad — huru mycken moderation administrationen än må. visa vid utöfningen. af sitt prerogativ — afhåller från pressen:en stor mängd oberoende personer, och tillintetgör hos tidningarne detta djerfva och mödosamma initiativ, som är själen i den politiska diskussionen. Låtom oss säga ut det stora ordet: Om allmänna opinionen icke i Frankrike befinner sig på den högsta ståndpunkt, om den icke tillfredsställer: hvarken fredens ädlare anhängare eller dem, som tro på nödvändigheten och Jrättvisan af ett krig, om mnationalandan -aftynar, om de stora intressen, som stå på spel; och hvilkas sammanstötningupprör Europa, icke imför-landet blifva afhandlade med. :den rikedom och djup i åsigter, den betänksams het och det mod, den . klarhet och bestämdhet, som borde ega rum i..en öfverläggning af denna betydenhet, så kommer allt detta deraf, att Frankrike icke eger en tillräcklig tryckfrihet. . Man skall, vi hoppas det, förlåta skriftställare att de med -hofsamhet vilja försvara. sin fanas heder och sitt yrkes värdighet i ett ögonblick då de äro i tillfälle att kunna med billig stolthet just i denna så orättvist smädade frihet uppvisa skyddsvärnet för landets högsta intressen. Oberäknadt de inre fördelar den hade att erbjuda, skulle. den äfven kunna I göra stora tjenster i afseende på de yttre frå: gor, som uppröra Europa. . Den italienska frågan, som blifvit bragt å bane af Piemontsnar öfverraskat opinionen i-Frankrike, och. denna öfvertaskning har varit en af de förnämsta orsakerna till den. tinga sympati; som den piemontesiska politiken här vunnit. En stor nation tycker ej om att invecklas i andras angelägenheter utan att. på förhand derom ha blifvit underrättad. -Tilläfventyrs har grefve Ca: vour-i sina politiska beräkningar icke fästat tillbörligt åfseende på den stora allmänhetens opinion bland oss. Det: företag, till--hvilket Vietor Emanuels minister inbjuder vårt land, är icke bland dem, Hvilkas lyckliga fullbordande kan vinnas endast genom kabinetternas öfverenskommelse. Då en nation begär af en NETTO SORAN STON en YE DON Tvärtom. Hon lät förstå att herr Holt AA ls RS fr NR