Aftonbladet – 28 mars 1859, sida 2

eger den makt och förmåga att verka här som — just herr Holt.n Min makt... min förmåga... Upprepandet af dessa ord bevisar ingenting annat än att jag misstog mig, då jag trodde att de försonande ord; jag nyss uttalade, utplånat det förflutna Holt tyckte sig i. denna Halft förebrående, halfqväfda röst förnimma en klagan, som nådde djupare än till hans öra. Var detta hennes befallande sätt? För hvad ändamål sökte hon hoxom? Emilia stod alltjemt lutad mot pulpeten. Hon tycktes påven gång förlägen och sårad öfver att hon ej erhöll svar, och några beundransvärda höjningar, och sänkningar på hufvudet och kroppen läto ana att hon stred med sig sjelf. Holt betraktade henne från sidan, först med halfva, sedan med fulla blickar. : Han började erfara verkningarne af ett dubbelt rus. Aldrig tyckte han sig hafva sett henne så bländande och så mångfaldig — och der fanns en verklig mångfald i hvarje af hennes rörelser. Till slut kände han en sådän ängs!an, att han blott kunde önska det denna scen: måtte taga slut. Och efter svaret sökte han ännu förgäfves. Herr Holt... Emilia såg hastigt upp. Ja, min fru ... jalb Känner ni en man, som kallas främlingsfiskaren ?, E Holt. blef askgrå. Emilia. låtsade ej se. å I dag. på morgonen var hans hustru hos mig. l Hans hustru ... jag förstår icke .. hans hustru? Hon trodde ... hon sade mig i förtroende:.. Hennes förtroenden måtte icke hafva någon gemenskap med mig.