Aftonbladet – 19 mars 1859, sida 2

got enda skäl för denna mening. Likväl bör det erkännas, att bladet nn går så långt i eftergift, att det anser magistraten kunna beräkna både de röstandes antal och deras skattebelopp, hvarigenom man tilläfventyrs skulle kunna få två. majoritetsbeslut. För vår del ha vi aldrig hört talas om någon omröstning, der icke den, som upptagit rösterna, på förhand gifvit tillkänna huru han ämnar beräkna dem, och något så vidunderligt. lärer väl icke heller här ifrågakomma. Lyckligtvis ådagalägger magistratens beslut, att redan till nästa lördag sammankalla de valberättigade för vidare öfverenskommelses åvägabringande,attdenna myndighetickelängre ämnar lyssna till rådoch förespeglingar från den sida, som nu lyckats i fem månaders tid borttrassla frågan och förhindra dess afgörande. En ganska egen effekt gör det emellertid, att höra Sv. Tidningen, med afseende på våra senaste yttranden, säga sig lemna ansvaret för dessa förespeglingar åt dem som vederbör. Man skulle knappast tro sina ögon då man ser detta tal om. ansvar uti den tidning, som styrkt och gillat magistratens beslut af den 16 Oktober; som sedan jublat öfver det utslag, hvarigenom detta beslut undanröjdes, och förutsade såsom afgjord sak att detsamma skulle blifva af regeringen faststäldt. Sedan magistraten nu sett alla dessa beslut och åtgärder förklaras af regeringen olagliga eller obehöriga, ha dess ledamöter haft, tillfälle erfara tillförlitligheten af de råd, som från detta håll meddelas. Det var naturligt att Svenska Tidningen, för att i går afton kunna tala om skatteröstning, helt och hållet ignorerade den officiösa kommentar till det kungliga brefvet, som i förgår förekom i Posttidningen. Det hette der, att genom den kungliga sanktionen å det omedelbara valsättet ingen annan förändring i frågans ställning egt rum, än att dess lösning kan fortare tillvägabringas och att tid vinnesos Ett sådant yttrande hade svårligen Kunnat fällas om skatteröstning varit vilkoret för ytterligare öfverenskommelsers träffande, ty det låter icke tänka sig, att den offieiöse författaren i Posttidningen skulle egt så liten kärinedom om förhållandena i den stad, der han vistas, att han ej afvetat den tidsutdrägt, som uppgörandet af en skatteröstlängd bärs städes skulle medföra. Att förutsätta en dylik okunnighet. på ett sådant håll vore sännerligen förolämpande.