Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 3

re, men jag hörde en klok man säga att j ställer er bakom er egen lysestake. Hvad menas dermed? frågade Hjelm, som ej kunde afhålla sig från ett småleende. Jo, det menas så mycke som att j är så hederlig, att j inte ser eran egen rätt bara af fruktan att j då inte skulle se nog på andre mans. Detta gläder mig — det var vackra ord. Det är allt godt det. Men denna. gången må j begripa att Holten för visso bedrar er på annat sätt. Dotter min somnade: snart igen, och så gjorde jag med — för fattigmans arbetsdag: är för tungsam att göra en länge sömnelös på natten; men jag är gammal och inte vid något vidare helsa: derför sofver jag. inte i rolighet. När jag vakna igen; brann ännu ljus:isidkammarn; och som jag då trodde att mågen min gått ifrån. ljuset osläckt, så steg jag opp — men så det klack för ett klackande i bröstet på mej, då jag genom nyckelhålet såg mågen min ta emot ett papper, som Holt först mumlade igenom ... Något affärsbref troligtvis? Nej, herre, det lät inte så. Demnämde ert namn, och mågen min sa till: Holten: Så snart jag sett det Men hvad han skulle se sporde jag inte till. Mågen stoppa pappert på sej, och Holten såg ut som om den,-jag inte vill nämna; hängde både inom och utanpå honom ... Nå, herre, begriper j nu något ? Nej, ingenting annat än hvad jag icke vill begripa. Men jag tackar er så vänligt ... Kom fram, när jag kan tjena. er med något! Det gör mig ondt om er, herre! Eran envishet säger så mycke som att det.var ett ord så godt som två, det ordet han sa att j står bakom er egen lysestake...... Farväl med? er — nu: har jag talt ut mitt och skall-inte längre hindra er