Aftonbladet – 18 mars 1859, sida 3

Den Lingska gymnastiken. Hvarje tid har sina utmärkande egenheter i afseende på det menskliga sträfvandet samt deraf beroende särskilta förhållanden i det mångskiftande lifvet. Likasom hvarje menniska känner sig bestå af både kropp och ande, med dertill hörande olika angelägenheter och behof, samt tidtals riktar sin verksamhet hufvudsakligen åt något särkilt hållinom det andliga eller kroppsliga området, hvarvid hon ofta låter hänföra sig till en ensidig ytterlighet, så förhåller det sig äfven med hvarje folkslag och med hela menniskoslägtet. I de gamla eröfringens tider värderades den kroppsliga styrkan, den personliga tapperheten och rådigheten framför allt; man åsidosatte och försummade derföre ofta sina andliga egenskaper för att öfva och utbilda de kroppsliga, isynnerhet till krigiska värf; man hade ett slags öfningskonst eller gymnastik, som skönast utbildades på tvenne halföar i södra och norra Europa, nemligen hos hellenerna och de skandinaviska nordboarna, samt sednare under tidernas lopp sammanträffade i mellersta och Vestra Europa; men dennagymnastik var föga eller intet vetenskaplig, derföre blef den alt mindre värderad: i samma mån: som de pånyttfödda vetenskaperna hunno utbildas och göra sig gällande;. slutligen har det under de sista århundraden kommit derhän, att man ensidigt velat utbilda menniskans andliga egenskaper, utan att fästa ringaste afseende på de kroppsliga, hvilka man trott kunna tillräckligt atbilda sig sjelfva, Denna försummelse eller vanvård i afseende på den kroppsliga varelsen har medfört en allmän inskränkthet och. ensidig förvändhet i tankeoch handlingssätt, en karakterssvaghet och obestämdhet i viljan, som jemte den fysiska bräckligheten och ständiga sjukligheten. fördystrat lifvet