Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

till-ungen i vaggan — Gud välsigne kräket — skulle röra sej och du ville opp,så kunde du skrika till, om du märkte att jag var borte. Så så, du skall bort då? Nej, jag går bara in i kammarn — jag väntar en som vill tala vid mej. Det är väl inte sjelfve Olagus från Mörkön heller ? ! Det vet jag visst — han skulle estmera sej till att komma i sjelf egen person! Nej, det är allt en som inte är så högfärdiger. Jaså, då är det nock skeppar Ragnar, som kommit hem med könjak igen. Tyst då — mormora rörde sej. Du töcktet bara. Det var ett torkadt korfveskinn som remna ... Men, käre Tolle du, nu vill jag be dej en riktig kraftebön, att du inte tar handpengar meraf den stygge Ragnarl Det vill jag kontant försvära mej på, Pernilla du, att jag inte skallta en styfver afen i natt... Men håll mej nu inte i armen, för jag må opp. Säj mejbara försthvad han skall göra här! Jag har inie sagt att det var Ragnar, men om du vill lofva mej att sätta tystelåtsminen på dej, om mor din skulle spörja dej något, så tror jag mest att jag kan lofva dej bomullsgarn till långväf för dej och ungarna och mormora på köpet.n Nej, säjer du det — gå då... Men hör, Tolle du, är du viss på att smugelsaker aldrig kommer i samvetsräkningen?. Så enfaldig du är, Pernilla! Hvad skulle samvetet ha att säga På alt jag gömmer betaldt gods? Det.är inte tecken som fattas det annat än tullkammarstämpeln, och jag har aldrig hört någon, som smakat eller slitit det, tycka att det vär sämre för det. Men är det konjak, så drickerädu dej full. Jag kan gerna säga dej att jag stt genom