Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

diga att öppnas före medlet af nästa April månad, hvaremot det förmodas att kanaler och slussar nedanför och ofvanom Trollhättan blifva segelfärdigsa vid denna månads utgång, såvida nemligen en oför modad eftervinter icke ker ett streck öfver denna uträkning. Vatten i Wenern har, sedan 19 sist! Januari, då vi redogjorde derför, något sig, eller från 9,7 tum till 10,2. Det är emelle ovanligt lågt och föranleder dertill. att ingen våga lasta djupare än 8 fot, för att vara säker att kunnz flyta fram öfver alla ställen der tillfälliga uppgrundningar, hvilka icke kunna undvikas i ett så oroligt farvatten, som Göta-elf med dess kanaler, möjligen törekomma. För seglande fartyg blifver åetta isynnerhet besvärande, då de icke kunna intaga fulla laddningar, synnerligast under närvarande nedtryckta fraktpriser, hvilka oftast icke förslå till aflöning åt besättningarne, och komma att göra det ännu mindre då ieke stort mera än half eller tvåtredjedels laddning kan intagas. —t — Lunds universitet. Zool. docenten mag. Ragnar M. Bruzelius försvarade den 5 dennes sin såsom specimen för den lediga zoologiska adjunkturen författade afhandlivg Bidrag till kännedo om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea. 1 häftet (32 sid. st. 4:0 m. 1 pl) — Enligt embetsrapport från landshöfdingeembetet i Kalmar län hafva under sistlidet år 1855 sju fartyg å länets kuster lidit sjöskada, hvaraf 5 svenska och 2 utländska. Af dessa fartyg blefvo 5 ir vrak, en besättning drunknade, de öfiiga bergades Enligt dylik rapport från konungens befallnings hafvande i Göteborgs och Bohus län hafva å länets suster under samma år endast ett svenskt och ett danskt fartyg strandat, hvilka båda blifvit vrak. Besättningarne räddades. — Handelsoch ekonomikol egium har medelst i går utgifna utslaz bifallit följande ansökningar om burskap och mästerskap, hvar och en å sit: yrke, af: hattmakaregesällen F. A. Söderström, skomakaregesällen A. M. Ljungdahl, segeloch kompassmakaregesällen C. R. Österberg och smedsgesällen C. G. Olsson. — Uppgift till svenska läkaresällskapets pro: tokoll, tisdagen den 15 Mars 1859, rörande sjukligheten 1 hufvudstaden under sistförflutna veckan: Sjukligheten något ökad, dock ej särdeles betydlig. Allmännast hafva förekommit: katarrer och frossor; dernäst reumatismer och diarrer; mindre allmänt: bröstinflammationer, gastriska febrar och kikhosta; spridda fall af: halsflusser, nervfebrar, ros, koppor, skarlakansfebrar, messling, gulsot och bältros. På sberafimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 303, hvaraf 171 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: frossor, lunginflammationer och reumåtismer. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 170, hvaraf 91 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: mest kroniska sjukdomar, frossor, lunginflammatioher och gastriska febrar. På provisöriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 168, hvaraf 100 invärtes sjuka; qvarliggande i koppor 13, inkomne 3. På barnhuset : sjukligheten i aftagande, mest katarrer. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 36. På diakonissjukhuset: sjukantalet 18; inkomne: gastrisk feber och frossa. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 167, hvaraf 149 från staden, 18 från länet. Bland de fattiga: katarrala och reumatiska sjukdomar, frossor, gastriska och nervösa febrar, diarr, kikhosta, bröstinflammätioner. ros, halsflusser, koppor och underlifsinflammationer. I fängelserna: frossa och diarre, ms mL RS ån — Fångvården i riket. Styrelsens öfver fängelser och arbetsinrättningar berättelse för å 1857, hvilken såsom bilaga åtföljer gårdagens nummer af Posttidningen, meddelar i åtta sörskilta afdelningar redovisning för: 1:o fångar och kronoarbetskarlar i allmänhet; samt särskilta slag deraf; 2:o förhållandet inom fängelserna och kronoarbetskåren, sarfit verkningarne af det derstädes anvärda behandlingssätt; 3:o religionsvården: 4:0 helsovården; 3:0 fängelsebygnaderna; 6:0 fångars och kranoarbetskarlars beklädnad och underhåll m. m.; 7:0 fångars och kronoarbetskarlars sysselsättning, äfvensom verkan deraf till minskning i statens utgifter för deras underhåll, samt 8:o inkomster och utgifter vid fängelserna och kronoarbetskåren. Antalet häktade personer, som förvaras i Stockholms stads samt läns-och kronochäktena, äfvensom Göteborgs och Norrköpings polishäkten, utgjorde sag de år 11,666, eller, med tillägg af barn som åtföljt förälcrarne (82), men afdrag af de vid årets början qvarvarande (1103) endast 10, 645 under året häktade, hvilket antal icke blott är mindre än de närmast föregående åren, utan äfven understiger det för år 1835, då det utgjorde 11,637. Medan folkmängden sedan 1833 ökats med 21,25 procent, hade de ar.esterades antal minskats med 8,53 procent. Under de senaste 10 åren har arresteringarnes antal varit störst 1852, men, under de påföljande fem åren miaskats så betydligt, ätt under lop, et af 1857 förekommit 7257 arresteringar mindre ön 1852, och har antalet barn, som åtföljt föräldrarne till fängelserna, nedgått från 253 till 52. Antalet straffoch arbetsfångar, bekännelsefångar och kronoarbetskarlar uppgick till 3682 mankön och 687 qvinkön, tillsammans 4369, eller med tillägg at de ännu icke till irbetsfängelse förflyttade, hvaraf för försvarslöshet dömde 744 och frivillige 336. Lifstidsfångar voro 1444, straffångar på viss tid 1742 och bekännelsefångar en. De nykomnes antal hade med 81 män och 25 qvinnor eller tills:s 106 personer uoderstigit de nykomnes antal år 1856. Specielt anmärkes, att minskningen bland de på viss tid dömda straffångarne utgör 134 män (hvaremot hithörande qvinnors antal ökats med 4), hvilket visar att den tillökning i nämde kategori, som måst framkallas 3enom förordnia. agen den 4 Maj 1855, hvilken ålägger straffarbete äfven för första och andra resan stöld, redan 1856 nått sin största höjd. (Tillökniogen utgjorde då 336 män och 73 qvinnor). Tillsammans v ro vid årets slut friheten beröfvade 3220 personer (hvaraf 357 frivilligt) eller hvar 703:de menniska bland hela rikets folkmängd eiler; när de srivilliga fråndragas, hvar 77:de person. Till jemförelse med föregående är må anföras att mot sin vilja voro friheten förlustige år 1856 hvar 699:de, år 1855 hvar G64:d-, år 1850 hvar 660:de ochår 1845 hvar 5l1:te person. Af de under året nykomne tillhörde två femtedelar jordbrukande kla:sen, mera än en femtedel handtverksklassen och nära en sjettedel militärklassen. De dömdes antal i förhållande till folkmängden var störst i Stockholms stad, dernäst i Blekinge och Östergötlands län, minst i Wermlands. Bland straff-fångarne af qvinnokönet voro 8, procent eller 28 personer dömda för barnamord eller delaktighet deri. Styrelsen anmärker att, enligt Kongl Maj:ts förordning den 21 Dec. 1857, angående sammanläggning af straff, ingen lifstidsfånge numera kan hvarken för stöld eller något annat brott, som ej medförer lifvets e ler ärans. törlust, af domstol ådömas någon bestraffning. Tvenne straft-fångar, hvardf en å Långholmen, hafva ; genom hängning afhändt sig lifEEE Ret SRS ADDA LETAREN a till-ungen i vaggan — Gud välsigne kräket — Ir skulle röra sej och du ville opp, så kunde duc skrika till, om du märkte att jag var borte.n Så så, äu skall bort då?, n Nej, jag går bara in i kammarn — jag