Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

hr nä — Generaltullstyrelsen har den 12 dennes antagit och förordnat till tullkammareföreståndare och tullverkets ombud i Mariefred f. d. kamreraren C. Möller. 4 ä t — Med afseende å hr ing, Hammars uppfinning af en ny konstruktion af gasbrännare har Göteborgs Handelstidning emottagit följande insända uppsats: Något om sparbrännare. Journal. of Gaslighting (Lond. 4 Jan. p. 7) innehål ler ett register öfver nya patenter, hvaribland äfven förekommer ett till Henry Cartes, gasverksingeniör i Manchester (dateradt den 5 Juni 1858), för en af honom uppfunnen sparbrännare, hvilken beskrifves som följer. Brännåren består af tvenne delar, hvardera försedd med en pip :jet); den öfra af dessa har den vanliga formen, medan den lägre har mindre hål eller öppningar. Denna lägre pip är tillika så inrättad att den kan inpassas på gasrörets ända. En verkan af att sålunda låta gasen passera genom de små öppningarne, innan den hinner de öfre, består deruti ätt, dä den lägre är en n:r 1 pip (d. ä. en med den finaste öppning); den öfre blir en pip n:r 3, likasom en n:r 2 pip nere åstadkommer en n:r 5 ofvanföre, o. s. v. i samma förhållande. En annan verkan af samma inrättning uppstår deraf, att densamma utgör en fullständig regulator, så att gasen utströmmar jemt och brinner utan det sprittande som förekommer. vid de vanliga brännarne, samt, dessutom åstadkommer besparing. i gaskonsumtionen. I samma ämne lemnar Journal fir Gasbeleuchtung, Novemberhäftet 1858; några upplysningar, hvilka insändaren skall hafva nöjet framdeles meddela. oo — Från nordligaste Wermland skrifves den 3 Mars till Wermlandsposten: Vintern tyckes.nu äfven uti öfra Elfdalen vara på sitt återtåg, och gifva rum. för den annalkande våren — den har dock i år, liksom vanligt, här bland Fjellen, stundom låtit känna sin stränghet, sedan hicke obetydligt af snö fallit och beredt godt slädföre it ortens trafikånter af diverse slag. Hungriga vargar, på hvilka i Nordanskog är rik tillgång, trafikera ock på sitt vis. och söka sin vinning, ehuru den ej alltid lyckas de ifriga jägarne. Denna vinter hafva de lagt strängt an på de oskadliga elgarne, som betydligt ökat sig i våra stora skogar, sedan en så kallad björnskall. (egentligen elgjagt) några år tillbaka nästan alldeles utödde dem och var en verklig digerdöd för detta ståtliga djurslägte. Så passerade här, under förliden Februari månad, att några vargar förföljde, fälde och hade nästan, dödat en ung och vacker elgko. då händelsen ville att en fattig man, som arbetade i skogen, fick höra det olyckliga offrets. pustande läte och skyndade till stället, dit han ock, som man säger, kom i grefvens-tid, just som de frossande bestarne höllo på: att spisa sitt rof; men skrämda af mannens hojtande och så sförmodade närvåro, togo de till flykten innan de knappast hunnit smaka den :feta steken. Den fattige och utomordentligt glade och tacksamme manoen, som välsignade en högre skickelse i denna tilldragelse, kom alltså i besittning af den döende, utmärkt feta och vackra elgkon, som, med afseende på både kött och skinn, var. ett ganska godt fynd för det suckande behofvet. Pe — Från Wenersborgskrifves den 10 dennes: Under sistlidne natt har härstädes fallit, som det synes jemt och utan drifvor, omkring fyra tums djup snö, och i:dag på morgonen är det klar luft och lugnt väder, likväl utan någou synnerlig köld. Den hittills rådande väderleken har dock bådat vårens snara annalkande, åtminstone hvad seglationen beträffar, och flere ångbåtsbefslhafvare, hvilka hafva sina fartyg liggande i Trollhätte docka, äro anlände och hafva börjat att utrusta fariygen för den kommande seglationstiden. I anseende dertill att åtskilliga sprängningsarbeten, i följd af det låga vattenståndet, måste företagas i kanalen vid Trollhättan, vet man ännu icke om :slassarne här kunna blifva fä HETTAR a TARO VE EES a gossar, sofvo i ljuf sömn, ej det minsta besvärade af den rysliga lukt, som uppstod af allt detta; helst då den blandades med ångor af bränvin, utdunstning af fiskkråm och oset af den nu slocknade tranlampan. Men huru torftig denna boning än var, hade den likväl sin sidkaminare af nakna rundstocksväggar, der faviljen hade sina gömme saker, hvarjehanda onämbart smågods, sina kyrkkläder, och der dessutom mormor förvarade en gammal: klaffpulpet efter sin salig man, hennes helgedom, i hvilken hon gömde sina besparade styfrar för barnens räkning, då de blefve så fracka attde kunde komma i läseskole eller annars ut i villande vertden. I denna kåmmäåre egde äfven mågen, främlingsfiskaren, ett eget skrin, hvari han inlåste sina dokumönter på utlevererad fisk, ostron och hummer, jemte allehanda papperslappar rörande betalningen. Der funnos ock anteckningar om andra affärer och handräckningar, somhan gjort . Efter hvad gökklockan förtäljt var tiden nu omkring 12 på natten. Främlingsfiskarch reste sig upp på ena armbågen och kände sig försigtigt omkring. Varma barnansigten och rasslande hafstång fann ban i alla riktningar. a Pernilla by sade ban sakta och sträckte armen fram till hustrun... Pernilla, kan du inte vakna ett pustande — men... ts... väck inte: mormora! Jag vill tala med dej ett litel grand i förtrolighetstal. 5 sHvad är det ... hvad står på, Tolle? Ajiah: mej, skall det nu bli kontrabandsgömning igen? : Jag har sagt dej att du till sistingen kommer oss: på skam, och inte ger det igen för ån-(: gestsvetten, en skall svettas föret. Du må inte förgrufva: dej i förväg, Pernilla! Jag väckte dej för den saken, att, ifall.