Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

ning eller ens tförsokR derull egt rum. nn — Man läser i Götebor s Handelstidning ppsatsien beford åga, som geom sitt n ammanhang med vår kyrkliga agstiltning förtjenar stor uppmärksamhet at våra lagstiftare vid en kommande riksdag: I afseende å ritlärarebefattningen vid härvarande elementarläroverk har en egendomlig händelse inträffat, som förtjenar att liggas i dagen. Omständig heternä ärd i korthet följande: Då för ömkring 7 år sedan ritläraren vid härvarande elementarläroverk, hr M. A. Meyer (af mösaisk trosbekännelse, efter att hafva i 36 år innehaft sin ebefattning, afgick med pension, anmälde sig aren M. Unna, jemte löjtnanten Edelsvärd, såsom nde till den lediga ritlärarebefattningen. Vid ansökningarnes pröfning inom d. v. kollegium erHöll hr Unna pluralitet och emottog kort derefter af eforus platsen på förordaande, sedan Unnås utnämning till densamma förhindrades af hans egenskap att tillhöra samma bekännelse som haus företrädare, nemligen den mosaiska. På uppmaning af afl. biskop Bruhn. ingick Unna till regeringen med und. ansökning, att den ifrågavarande omständigheten icke måtte räknas såsom något binder för hans kompetens, hyvilken ansökning af konsistorium tillstyrktes — endast d. v. domprosten Thomander och doktor Beckman voro från denna mening skiljaktige — men af interimsregeringen afslogs, såsom varande i strid med regeringsformens 28 . Ett följande regeringsbeslut beviljade emellertid Unna den fulla lärarelönen, ehuru platsen innehades endast på förordnande. Efter dennä tid beklädde hr Unnha doafbrutet ritärarebefattningen vid läroverket, änskönt densarma id åtskilliga tillfällen varit avslagen ledig, hvarvid likväl ingen kompetent sökande anmält sig. Sistl. år, då ritlärarens likasom öfriga lärares lönevilkor vunnit förbättring, anslogs platsen åter ledig, men äfven denna gång blef hr Unna ensam sökande. Konsistorium förklarade hr Unna, i egenskap af mosaisk trosbekännare, inkompetent, och Unna ingick ännu en gång till K. M:t med underdånig ansökning att det omnämda hindret måtte undanrödjas: Ärendet remitterades åter till konsistorium, som denna gång afstyrkte Unnas begäran, hvilken också af K. M:t afslogs. Den 22 Nov. 1858 var ansökningstiden till ända och nu hade, utom Unna, ex artist vid namn Hallin, framträdt såsom sökande. För Unna fanns ou ingen utsigt, att erhålla platsen, hvadan han icke heller fann för godt att bestrida densammfa på förordnande, utan ingaf sin afskedsansökan i medlet af sistl. Februari månad. Sedan hr Unna sålunda i nära 7 års tid förestått ritlärarebefattningen vid Göteborgs elementarläroverk, mot en inkomst af 200 rdr bko om året, blef han, i den stund vilkoren förbättrades till en anständig lärarelön, nödgad att derifrån afträda, icke på grund af oskicklighet eller försumlighet i tjenstens skötande — trenne af läroverkets rektorer hafva vitsordatUnnas nit och skickligheto — vtan på grund af sin trosbekännelse, hvilken dock, märk väl, icke utgjort något hinder i vägen för hr Meyer att innehafva tjensten i 36 år och för Unna att innehafva densamma i 7 år — då n.b. lönen ännu var blott 200 rdr bko. Sedan den blef 500 rdr, med framtidsutsigt på 666: 32, förändrades förhållandet. : Vi känna alltför väl, att i allt detta icke ligger någon olaglighet. Regeringen har aldrig, utan att bryta mot grundlagen, kunnat förklara Unna kompetent — men så mycket bjertare framstår lagstiftningens förvändhet, då den dels medgifver en person att i åratal sköta en tjenstebefattning, utan att ega rätt att erhålla platsen, dels förmenar främmande trosbekännare att bekläda sådana tjenster, som musik-, språkoch ritläraretjenster, hvilkas innehafväre, då de eljest äro hederliga personer, väl icke kunna utöfva något menligt inflytande på ungdomens ortodoxa föreställningssätt. Det nu åberopade species facti utgör sålunda en ny och kraftig väckelse att söka vinna en förändring i denna lagbestämmelse, något som vi hoppas måtte till nästa riksdag af rikets ständer behjerfas, då det icke lärer vara med statens intressen öfverensstämmande — lika litet som ländande till den rena lärans befästande — att stateå beröfvas tjensten af många utaf de goda krafter, som eljest kunde stå tillbuds, blott derföre att personerna icke vilja frångå en öfvertygelse, som är dem helig, och hvilken derföre äfven af hvarje annan borde hållas i vördnad. — Med anledning af den äfsen i vår tidning reeddelade prospekten för det nybildade Tabergsbolager har till Jönköpings Tidning blifvit insänd följande uppsats, som vi anse 0ss böra återgitva: I såväl Jönköpingsbladet som några Stockhbolmstidningar har man läst, att de af hrr Lundberg och Finne inmutade stora sträckor af Taberg skola genom ett bolags försorg beärbetas, och de hittills för äfot liggander rikedomarne komma bolaget och landet till godo. Man har äfven fått vera, att oaktadt bolaget emottagit fabulösa anbud å grufvefälten, dessa aubud icke antagits, hvaraf man dragit den slutsats, att de i tidningarne gjorda lysande skildringarne icke åro att skratta åt. Vidare har man erfarit att en i bergsvetenskapen hemmastadd man åtagit sig dispoacntskapet och alltså skulle skapa och leda det storartade företaget samt tillika blifva dess förläggare. Nu återstår aktieteckningen; men innan man anr mäler sig dertill torde någon belysning af nedanstäende omständigheter vara af nöden. Så t. ex. frågas: Är malmen i de inmutade: fälten rikare på jern än i de sedan århundraden bear: vetade andra grufvorna vid Taberg? Dessa hafva dittills lemnat en fattig, ytterst trögsmält malm; som; för att smältas, behöft ända till 20 procent kalk och n i jemförelse med andra jernmalmer oerhörd kolitgång. Visserligen finnas såväl i Taberget som andra jernmalmstreck skörlar eller genomsprängningar som äro rikare, men dessa äro af så ringa utsträckning och rörekomma i så papperstunua lager, att de, blandade med öfriga malmer, icke lemna någon märkbart högre iernhalt vid användandet i stort än den vanliga, eller: högst 25 å 28 proc. Taberg är alltså icke något Gellivara. : Derefter frågas: Om meningen är att tillgodogöra malmen i masugnar vid Taberg eller dess grannskap; huru vill bolaget anskaffa behöfligt kol: Om man drager en cirkel omkring Taberg och låter radien blifva till och med 2:ne mil, skall bolaget svårligen sunna köpa ett enda årsbehof af kol inom denna cirkel. Bolåget måste alltså vända sina blickar nordvest ut eller till Mo härads temligen glesnade skogar, på 2 å 3 mils afstånd från Taberg, hvilka, om de än kunde till högre priser åtkommas, likväl skulle taga slut långt förrän bolagets behof vore till mera ia en obetydlig del fyldt. Konkurrensen med Tadergs talrika men skogsfattiga hytteintressenter skulle ifven göra dessa skogstillgängar temligon dyrköpta. Såsom ett ytterligare bevis på det inflytande den ringa koltillgången redan längesedan utöfvat på mass ugnsdriften inom bergslagen kan tilläggas, att redan för många år sedan måste en masugn helt och hål: let nedläggas, utan att sedan hafva i :rbörjat blås: uingen; och 2:ne addra sämmanbyggas till en, allt omfat RESAS san BN BENGA ANM HERE nt NÄK VE Ba den ur ankarn. Ditt dumma kräk, skall du spionera på man din! Käre Tolle, bli inte arg för så lite... Är det konjak, du? Nej, det svär jag också på att det inte i Vill du bara tiga, så alt vi ä sams, så ee stR HA RR RR poker hur du burit dej åt för att få ut