Aftonbladet – 16 mars 1859, sida 2

nyckelhålet hur du burit dej åt för att få ut den ur ankarn. Ditt dumma kKräk, skall du spionera på man dinl Käre Tolle, bli inte arg för så lite... Är det konjak, du? Nej, det svär jag också på att det inte är... Vill du bara tiga, så alt vi ä sams, så skall jag inte vidare vara något vresig för tilltaget ditt. Men märker jag att någon fågel skrikit i mormorsörat, så kan du inte vara så säker på att du en vacker morgon vaknar utan man. Jag flyttade till denna bäringa stranden för att jag hade min behaglighet till dej, men den som flyttat hit, kan också flytta hän, om behagligheten ligger åtrannan led. Snälle, välsignade Tolle, du vet nock att jag inte kan neka dej något, men res bara inte, för fattar du behag för en annan, så kastar jag mej med alla ungarna löckt i sjön b Jag vill besinna mej pået! svarade Tolle med ett visst mäjestät, under det han, sedan han nuffått kläderna på sig, lagade sig till att gå. Gud vare mej nådig — går du, Tolle? Jag har nock sett att Stina på Lerbäcken tittat efter dej i kyrkan. Kom och säg mej ett endaste ord, om du vill att jag skall stået!n Tolle lät beveka sig. Se så, blöt inte ner ögona nu längre! När du bar söndagskustymen på, går du ännu utanpå Lerbäcks-Stina och många till henne: Och håller du nu dej stilla i skinnet, så må jag ha dej i förlåtelse... Det kom i sista beinget — för nu hör jag steg derute. Tack, Tolle lille... och är det ändå konak, så sup inte för grömt — du har inte rågot .vidare hedersamt ölesinne. Aldrig. droppen super jag. Sof nu tills ag kommer igen och dröm om bomullss väfven I Y Under dessa ord försvann mannen. (Forts,