Aftonbladet – 12 mars 1859, sida 2

od a lä a RAR Et IN KE FA or byt ippsattes och lemnades på trycket för att fölande dagen publiceras. Magistraten sammancallades; kl. 10 om aftonen uppkom Edel;reutz till de församlade med konungens bref, uf samma innehåll som publikationen. Konunsen beslöt att nästa dag afresa från hufvudstaden, lät göra anstalter dertill och ärnade nedtaga hela kungliga familjen (prinsessan Sofia Albertina nekade att följa med) samt skickade kurir till general Toll i Skåne och ;eneral: Wrede i Östergötland, med order att ippbryta med de under deras befäl varande rupper till monarkens undsättning. Konunsens resa skulle ställas till Södertelje, såsom mötesplats; många embetsmän fingo befallning att följa med och vara färdiga kl. 11 f. m. den 13 Mars. Gustaf Adolf ärnade medföra artilleri, gevär, sjukhusinventarier m. m. och med vapen stilla insurrektionen. Till Stockholms försvar hade han utsett brigadchefen och borgmästaren Oldenburg, för hvilken skulle utfärdas fullmakt som Generaladjutant för Stockholm. Då man förestälde konungen. omöjligheten att i sådan hast få hästar, befalde han att privata hästar skulle begäras eller tagas med våld. På det sättet tillbragtes hela natten till den 13, och först om moörgonen fingo några af de uppkallade lof attresa hem, för att laga sigtill afresan, Bland andra, som denna afton befunno sig på slottet, var engelske ministern Merry, hvilken, efter erhållen del af upproret, skall afrådt konungen från att bortresa och tillstyrkt ständernas sammankallande; hvilket Gustaf Adolf med häftighet nekat, under utlåtelse: Det kan ingen tvinga mig tilln. Som det härigenom otvifvelaktigt blef bekant, att konungen ämnade afresa och börja ett inbördes krig undersåter emellan, så beslöto ett antal redliga män, svenska officerare, att afböja denna olycka, genom hinder för affärden, och påstående, att konungen genast borde samman kalla ständerna, hvilket, om ock monarken nekade, borde ske. och han sjelf sättas ur stånd att det längre förhindra. Adlercreutz första plan var dock ej attintränga i konungens rum och der krossa hans välde. På vaktparaden, midt i truppernas åsyn, ämnade han stiga fram och högt och bestämdt förklara monarken afsatt. Denna plan måste man sedermera öfvergifva, då det om morgonen blef bekant att konungen ej gick ned på vaktparaden. I general Adlerereutz rom hade nästan hela natten till den 13 varit folk af alla klasser, som rådgjorde med honom och önskade f: veta hats tankar, samt att han skulle besluta sig. att blifva ledare af den omhvälfning, som af alla var både förutsedd och önskad.: Ulfsparre och Arnell voro den 12 om aftonen på bal i Kirsteinska huset; balen var icke mycket besökt eller animerad, gästerna samlade sig i grupper och talade om alla rykten för dagen... De gingo tidigt derifrån till excellensen Klingsporr, bos hvilken de voro anstälda som adjutanter, men kort förut beor-: drade att tjenstgöra hos general Adlercreutz vid norra finska armån, dit de efter några dagar skulle afgå. Excellensen Klingsporr var nyss förut hemkommen från slottet; de meddelade de nyheter de hört och fingo at excellensen veta hvad som tilldragit sig på slottet. Från Klingsporrgingo de till Ulfsparres rum (han bodde tillsammans med De la Grange). Under det de samtalade, kom er ordonnans med befallning, att man skulle samlas hos general Adlercreutz kl. 7 följande morgon. Då beslutades sättet att utföra nyssnämde pl.n. General Adlercreutz skickade Arnell att uppsöka öfverstelöjtnant G. von Otter, till hvilken han hade stort förtroende. och de skulle möta honom sjelf kl. 8 uti nedre pelarsalen. General Adlercreutz for till fältmarskalk Klingsporr, som tillika med general Adlercreutz hade fått befallning att uppkomma till. konungen kl. 8. Nyss före deras ankomst dit var H. K. H. hertig Carl gången derifrån, som med konungen talat om den förestående resan och förklarat sig icke hugad att följa med. Konungen vistades nu i sina smårum, flere af rikets högsta embetsmän--hade varit. inne hos Gustaf-Adolf och ytterligare .med de mest rörande termer afrådt den tillämnade afresan,; hvilketkonungen med stolthet afslog. Excellensen Klingsporr var allena inne hos monarken, och i rummet utanför konungens vakt samt några adjutanter. å Den 13 Mars 1809 klockan omkring 7 på morgonen .— berättar Silfversparre — kom major De la Grange till mig, der jag bodde i prinsessans palats, med helsning och anmodan från general Adlercreutz, att jag skulle uppkomma på : slottet klockan omkring half 9, uti ett för fäderneslandet vigtigt ärende. Jag lemnade genast det svar: att jag på sagdan stund skulle inställa mig derstädes uti pelärsalen. Klockan 8 begaf jag mig äfven åstad och uppkom i samma rum klockan en qvart till 9, der jag endast träffade några personer, som, 1 afsigt att taga afsked:af konungen innan dess bortresa, med detsamma uppkommo, General Adlercreutz var äfven i yttre rummet, för att afpassa den mest lämpliga stund för att verkställa den tillämnade coup de main, hvilken skulle afgöra rikets öde. Som nu dertill allt var gynnande, skickade har ryttmästar Lagerheim till hofmarskalk Silfversparre öfverstelöjtnant ron Otter . majorerne De la Grange, Ulfsparre och G. Adlercereutz (en broder till genöralen) samt fänrik Arnell, som alla voro i nedre pelarsalen, med ullsägelse att genast uppkomma; Fere välänkande svenske män, både af militärer, civila och;borgare, voro tillsagde att-uppkomma på slottet, men osäkre hvarest de skulle vöra mesta nyttan, hade de placerat. sig i våde öfre och nedre pelarsalen, i trapporn: ych hvalfven samt utomkring slottet. Enselbrechtska regementet hade högvakten; geveral. Engelbrecht. hade samlat. sinofficersår i vakter och med ett handslag försäkrat Adlercreutz om så väl befäls som trupps fullkomliga lydnad. Lifregementets dragoner riorde garnisonstienst. och dess officerskår var CC) Og Mr lr fr Je 0 SKR Pad og nt ma 3 SJÖ ro